Sida 334
III.
uppgifva de fästningar, till hvilka arbetsfångar måtte försändas, i öfver-ensstämmelse hvarmed domstolarna ägde att, på sätt vanligt varit, i utslagen stadga arbetsstället för den brottslige. Då ej rum å fästning vidare förefunnes, ägde krigskollegiet flytta fångar till annan ort men med skyldighet att därom underrätta vederbörande domstol; fångar på obestämd tid, som dömts af öfverståthållare eller landshöfding, finge däremot icke förflyttas utan samtycke af den, som dömt.
Äfven k. brefvet den 16 okt. 1803 står i tydligt sammanhang med 1798 års reformsträfvanden. Det hade sin stora betydelse, då det nämligen bestämde, att lampa med olja eller tran och en sex tums bomulls-veke skulle i fångrum brinna under 8 timmar om dygnet från och med november till och med februari månad samt fyra timmar om dygnet under månaderna oktober och mars.
Af ännu större vikt för reformen var dock det k. brefvet af den 15 febr. 1803 till kammarkollegium och statskontoret angående förbättrade lönevillkor för fångbetjäningen i riket. Väl hade K. M:t i brefvet den 27 nov. 1798 förklarat sig ej hafva funnit skäl för handen att öka antalet af eller lönerna för vaktbetjäningen vid rikets fängelser; men då de båda nämnda ämbetsverken, begagnande sig af ett tydligen icke så menadt yttrande i det k. brefvet, åter den 20 sept. 1802 inkommo med en ny hemställan uti ärendet, därvid påpekande dels ojämnheten i vaktbetjäningens aflöning, växlande för vaktmästarne från 16 rdlr 32 sk. till 36 rdlr och för slottsknektarne från 10 rdlr till 20 rdlr, dels ock deras olika antal vid olika häkten, fann sig K. Maj:t icke kunna undgå att upptaga* frågan till behandling. Fångbevakningens ställning hade, såsom vi uti det föregående visat, länge varit förbisedd eller ringaktad;. nu börjar dess betydelse för samhället likasom och i och för sig vinna beaktande. »Fångbevakningen», yttra ämbetsverken, »är af mycken vikt för allmänna säkerheten; och en så sträng tillsyn och* noggrannhet, som i detta fall är af yttersta nödvändighet, kan aldrig vinnas, så länge vaktbetjäningens villkor på de flesta ställen för det närvarande äro sämre än själfva fångarnes.» Den borde därför försättas uti sådana förbättrade löningsvillkor, »att de under åtnjutande af en någorlunda tarflig utkomst, med drift och noggrannhet kunde uppfylla sina skyldigheter». De afskaffade slottsskrifvartjänsternas åliggande att utgifva och redovisa fångförtäringsmedlen öf v er flyttades nu å vaktmästarne, hvilkas lön bestämdes till 50 rdlr, under det vaktknektslönen sattes till 25 rdlr. Antalet af bevakningspersonal vid de olika fängelserna fastställdes; det växlade från 1 vaktmästare och en vaktknekt såsom vid länshäktet i Visby, Växjö, Kristianstad och de fästningsfängelser, där militär bevakning fanns att tillgå, till 1 vaktmästare och 6 vaktknektar såsom vid häktena i Nyköping, Västerås, Jönköping och Uleåborg.
Ännu en åtgärd i detta sammanhang vidtogs genom öfverståthållare-ämbetets med konungens tillstånd verkställda omarbetning af de för Smedjegårdshäktets vaktbetjäning och fångar utfärdade reglementen, hvilka nu i nytt skick utfärdades den 1 okt. 1803 och genom kungl. cirkuläret den 12 februari 1808 anbefalldes till allmän efterföljd vid fångvården inom kronofängelserna i riket, dock med undantag för amiralitetsfängelset i Karlskrona.
Källa: Project Runeberg ·