Sida 354
VI.
husägarne år 1810 ingingo med begäran, att straffpålarna å detta torg måtte därifrån förflyttas samt exekutionerna äga rum å Smedjegården. K. brefvet den 18 juni s. å. biföll den förra af dessa önskningar, i följd hvaraf »Kopparmatte» förflyttades till Träsktorget;1 men att verkställa straffen inom Smedjegården kunde ej medgifvas, »då det med dem förenade ändamålet skulle förfelas, om de ej skedde å allmänt ställe».
Sedan J. G. Richert ocb A. E. Afzelius, den senare då juris adjunkt i Upsala, ingått i kommittéen, afgaf emellertid denna den 31 mars 1815 sitt betänkande om inrättande af nya straff- och korrektionshus.
»Kopparmatte.»
I syfte att förekomma anlitandet af rikets fästningar för förvarande af lösdrifvare, hvilka där skulle komma att sammanblandas med för brott dömda fångar af skilda slag, hade regeringen redan den 10 nov. 1807 delgifvit samtliga befallnings-hafvande i länen ett af landshöfdingen i Malmöhus län till Kungl. Maj:t ingifvet och af honom hufvud-sakligen gilladt förslag till tiggeriets hämmande genom anordnande af enskilda arbetsinrättningar, där tiggare och sysslolösa kunde hållas till arbete utan att behöfva forslas till aflägsna orter; och då någon »allmän verkställighet» häraf icke förspordes, upprepades genom nådigt cirkulär den 28 maj 1813 anmaningen till sagda myndigheter att enhvar i det honom anförtrodda län »söka uppmuntra dylika arbetsställens inrättande genom enskildas försorg och sammanskott», hvarefter berättelse om hvad i detta syfte blefve gjordt och om beskaffenheten af de arbetsinrättningar, hvilka på särskilda ställen redan voro anlagda, införväntades. Att man af denna anmaning väntade god verkan, torde visas af kungl. cirkuläret den 11 maj 1814, hvilket bemyndigade landshöfding att döma för sysslolöshet varnad kvinnsperson till arbete på kort tid å »läns-korrektionshusen», hvilken »varningsgrad» kunde efterföljas af dom till spinnhus på minst en och högst tre månader eller vid iteration ett år. Man hade antagligen påräknat stöd af den både fruktan »Kopparmatte.» och utledsnad, det växande lösdrifveriet och
det olidliga bettlandet ingifvit allmänheten och hvarom äfven enskildas uttalanden i tryck buro vittne, såsom t. ex. landssekreteraren i Linköpings län W. Peresicetoff-Moraths år 1810 utgifna skrift om hushållsrätter på landet och om allmänna fängelseinrättningars förbättring. Det kunde ju icke heller förundra, om man under sä betryckta tider som de dåvarande såg sig om efter en möjlig utväg att kunna i någon mån minska de anspråk å statens tillgångar,
1 Stockholms rådhusarkiv. — Den gamla bilden öfverlämnades af stadens drätselkammare år 1851 till stadens historiska museum.
Källa: Project Runeberg ·