Sida 357
VI.
■ét
korrektionshus, »där arbete ofta och korrektion alltid saknades». Uttrycket vittnar om en vaken kritik.
Litteraturen från dessa år vitsordar ock, att meningarna i frågan bland allmänheten voro delade. En ströskrift från Linköpings län framställer 1816 förslag om »Ett välgörande sätt att minska tiggeriet samt i framtiden umbära korrektionshus»; sättet består däruti, att författaren, som ogillar metoden, att man läte ungdomen fritt uppväxa i sedefördärf och lättja men uppbyggde korrektionshus för de redan för-därfvade äldre, anser dessa böra deporteras till fästningarna eller bergverken men däremot »uppfostringshus» böra uppföras för fattiga allmogebarn. En annan ströskrift, som kritiserar den förra, är dock med denna öfverensstämmande i att uttala sina, såsom titeln lyder, »Betänkligheter ernot arbets- och korrektionshus i landsorterna eller däraf befaradt hinder och men för landtbruket». En tredje framlägger »Reflexioner öfver nyttan af en svensk brottkoloni» (Stbm 1816), förklarande sig icke tro på arbetshusen; »deras tvång är onaturligt», heter det, »och kan således ej verka längre, än det varar, samt verkar efteråt vanligast motsatsen af hvad man väntat». Bättre därför att deportera deras befolk-
ning till någon plats å södra Afrikas västra kust eller till någon af de många »ödeplatserna» i Polynesien!
Då emellertid länsstyrelserna i ökadt mått begagnade sig af rätten att för bristande utrymme vid arbetsinrättningen i Karlskrona å fästningarna insätta »sysslolösa personer», funno sig kommendanterna därstädes oupphörligt föranlåtna att besvära sig öfver dessas växande antal. Vid de mönstringar, som med fångarne å fästningarna under år 1815 anställdes, befanns, att flera ditförsändts än utrymmet medgåfve. Vid september månads slut sistsagda år utgjorde fästningsstraffångarnes antal 494, under det att de för sysslolöshet ditsändas uppgick till 450. Genom föreskrifter af den 7 febr. 1816, i syfte att bereda välfrejdade försvarslösa personer myndigheternas hjälp vid sina bemödanden att skaffa sig arbete, sökte regeringen minska tillströmningen till fästningarna af sådana personer, som verkligen ville arbeta och mot hvilkas uppförande intet hufvudsakligt vore att anmärka; men då bon troligen själf be-tviflade, det någon kraftigare verkan skulle af sagda föreskrifter kunna väntas, förklarar hon i samma skrifvelse sig hafva funnit angeläget, att det anordnades en inrättning, »hvarest personer, som för bristande näringsfång måste till allmänt arbete och förvar dömas, kunde emot-tagas». Efter i detta syfte afgifvet förslag af krigskollegiet beslöt därför ock regeringen 1816, att en statskorrektionsinrättning, den önskade mönsteranstalten, skulle anordnas i Vadstena krigsmanshus. Den beräknades kunna rymma omkring 300 personer. Men då antalet af de polisarrestanter, hvilka i brist på utrymme i Karlskrona, måst försändas till fästningar, »i hvilkas fängelserum endast dömda missdådare bort insättas», redan uppginge till 400, fann sig regeringen böra den 10 dec. 1817 af riksdagen begära anslag till upprättande af ännu en anstalt, som skulle läggas å Borgholms slott å Öland. Kungl. Maj:t framställde denna begäran »ej utan deltagande bekymmer öfver sina trogna undersåtars bördor»; men han vore försäkrad, att rikets ständer skulle i det framställda förslaget finna ett nytt vedermäle af hans benägenhet att
Källa: Project Runeberg ·