Sida 369
VI.
känna de olyckliga följderna af brännvinets öfverdrifna förbrukning!» Och till samma slutsats kom en medlem af konungens högsta domstol, justierådet Magnus Torén, då han i en år 1823 utgifven skrift framlade sina »Försök att bestämma orsakerna till ökade brottmål och medlen till deras förekommande eller minskning». Såsom den frä nsta af alla de efterforskade orsakerna finner han brännvinet. Det verkar »fysiskt, borgerligt och moraliskt elände», och han har för sin åsikt bevis i öfverflöd. Yid jämförelse mellan fångförteckningarna under januari 1770 och samma månad 1820 finner han fångantalet i samtliga svenska fängelser utgöra vid förstnämnda tid 385, vid den sistnämnda 1,909, i hvilken senare siffra inberäknats 232 lösdrifvare, hvilka, i brist af utrymme vid korrektionsinrättningen i Karlskrona, försändts till rikets fästningar. Efter afdrag af dessa blir förbrytarsiffran 1,677 — utvisande således ett mer än fyrdubbladt förbrytarantal under en tid, därunder folkmängdssiffran blott växt från omkring 2 millioner till omkring 2,500,000. Uppgifterna om de under samma tid till hof-rätterna inkomna brottmålen visa ock en stark tillväxt. Af justitieombudsmannens till 1825 års riksdag ingifna fångförteckning ser man, att fångantalet då uppgått till 2,283 och de för lösdrifveri dömda till 1,465, tillsammans 3,748 personer. Vid början af 1827 hade antalet stigit till 4,172 och år 1832 till 4,500. Landshöfdingarnes femårsberättelser för 1828—32 vitsorda ock ett tilltagande förfall, olika stort å olika håll, men öfverallt oroväckande; det omåttliga brännvinssupandet, yttrar öfverståthållareämbetet, »har beredt själfsvåld, lättja, sedefördärf, nöd och tiggeri»; landshöfdingen i Stockholms län förklarar drycken-skapsbegäret i främsta rummet vara orsaken till immoraliteten; att »ökad upplysning följts af minskad sedlighet» finner landshöfdingen i Nyköpings län bero främst på ett alltmera öfverhandtagande fylleri; landshöfdingen i Växjö yttrar, att de flesta inom länet begångna brott under senare åren varit en följd af omåttlig brännvinsförtäring; och liknande yttranden afgifvas af landshöfdingarne i Linköpings, Gotlands, Kalmar och Jönköpings med flera län. Från Blekinge län uppgifvas de försvarslösa inom länet år 1829 hafva utgjort ända till 601 personer, däraf 130 i en enda socken. Fattighjonen i hela riket, barnen oberäknade, utgjorde 1815 ett antal af 72,252; år 1825 uppgick det till 92,659 och år 1835 till 102,762; barnens antal sagda tre år besteg sig till 13,757, 15,245 och 18,556. Hvilken växande kontingent för fängelserna skulle icke utgå ur dessas led! Och brännvinsbränningen an-gifves, för att anföra länsstyrelsens i Blekinge ord, såsom »källan till snart sagdt alla de eländen och svårigheter, som på landsbygden öfverklag as».
%
#
%
Riksens ständer hade i sitt med hänsyn till nya anslag afböjande, ofvan omförmälda svar icke uttalat sig emot det system, som af regeringen förordats; tvärt om hade det ju synts äfven dem förmånligt, om fångvården kunde med tillgängliga medel ordnas i öfverensstämmelse med sagda system. I bondeståndet hade J. J. Rutberg den 3 mars s. å.
Källa: Project Runeberg ·