Sida 424
VII.
däraf 1/5 borde tillgodokomina de senare. Första punkten bifölls emellertid med 34 ja mot 17 nej. Vid den punkt, som rörde uppbyggandet af ett straffängelse efter pennsylvaniametoden, uppstod ny liflig diskussion, därunder Schartau understödd af flera andra yrkade bifall men Lagergren och Petré afslag, den senare under förklaring, att lian skulle anse sig »exalterad», om han lämnade bifall till sagda punkt. Öfver-läggningen uttänjdes till aftonsammanträdet, därvid Lagergren fortfarande dref sin åsikt, att fästningsstraff i cell strede mot svensk lag, under det Ekholm förnekade, det någon dömdes till arbete i ensamhet eller i sällskap; vid företagen votering afslogs punkten med 19 nej mot 16 ja — siffror, hvilka framkallade dels den anmärkningen, att då i förmiddagens plenum 51 röster afgifvits, nu endast 36 deltagit i voteringen, utan att man kände de bortovarandes förfall, dels ock den erinran att ehuru allmänna besvärs- och ekonomiutskottet handlagt detta ärende, blott 2 af ståndets 12 ledamöter i nämnda utskott nu vid afgörandet varit tillstädes.
Vid votering i förstärkt statsutskott den 1 juni rörande det sålunda af borgar- och bondestånden afslagna men af adeln och prästeståndet bifallna anslag till ett straffängelse efter pennsylvaniasystemet, vägrades anslaget med 74 nej mot 45 ja.
Såsom synes, kan man dock icke lägga vare sig de konservativa eller de liberala till last eller förtjänst utfallet af frågan. IIvad som genomfördes hade för sin framgång att tacka krafter från båda sidorna; livad som föll, undergräfdes med lika ifver af män från skilda partier. Men såsom den betydelsefullaste kraften för reformens främjande framstår dock otvetydigt den behjärtade furste, som utan hänsyn till personliga obehag gjort frågan till sin egen, brutit väg för den genom alla hinder och under de i politiskt afseende ogynnsammaste förhållanden genom sin aktningsbjudande auktoritet tillvunnit den en under så lång tid förgäfves åtrådd framgång. Han blef därmed ock svenska fångvårdens egentlige reformator, hans »gula bok» dess reformationsurkund.
Med riksdagens skrifvelse i ärendet den 5 juni 1841 var ock cellsystemet erkändt såsom grunden för Sveriges fångvård. Rannsaknings-fångar och de, som på högst två år ådömts fästning eller fästnings-arbete, hade förklarats böra i enrum undergå sitt straff. Systemets vidare tillämpning hade väl för tillfället afvisats; men man hade gjort det endast under afvaktan på ändrade strafflagar och ökad erfarenhet.
*
Källa: Project Runeberg ·