Sida 456
VIII.
hvarje & samt i stället för öfriga födoämnen 3 sk. b:ko för dag. Så många hinder mötte dock för dessa nya staters tillämpning, att K. M:t den 29 dec. 1842, i anledning af »de mångfaldiga erinringar», som från länsstyrelser och öfriga vederbörande inkommit, måste medgifva uppskof med »en allmän och fullständig» tillämpning af staterna och låta under hela året 1843 förplägningen besörjas på sätt dittills varit öfligt; och bemyndigades ytterligare styrelsen genom k. br. den 7 aug. 1843 att vidtaga nödiga förändringar i sagda stater, med hvilkas allmänna och fullständiga tillämpning så länge dröjde, att de ännu år 1846 endast vid ett enda länsfängelse, det i Kalmar, vunnit gällande kraft.
Utgifterna för hvarje fånges kost och underhåll uppgingo år 1836 till 55 rdr 40 sk., för beklädnad och sängkläder till 13 rdr och å öfriga omkostnader till 22 rdr 17 sk. eller inalles 91 rdr 9 sk. om året eller 18 sk. för dag. Ar 1840 hade totalkostnaden, efter att året förut hafva varit uppe i 101 rdr 32 sk., fallit till 94 rdr 22 sk.; år 1846 visade en kostnad af 129 rdr 42 sk. för år och fånge, hvars kost och underhåll då kräft en utgift af 65 rdr 2 sk., under det att för hans beklädnad och sängkläder utgifvits 14 rdr 11 sk. samt för öfriga omkostnader 50 rdr 28 sk. Men dagkostnaden redovisas med icke fullt 17 skillingar, således lägre än dagkostnaden 1836. Medeltalet af dag-portionskostnaden år 1855 beräknas till 24 öre och håller sig under åren 1855—64 emellan 22 och 29 öre, under det årskostnaden för beklädnad och sängkläder samma skede i medeltal utgör 26 kronor 14 öre. Motsvarande belopp år 1885 utgjorde: dagportionskostnaden 27,54 öre och kostnaden för beklädnad och sängkläder 28 kr. 27 öre för år.
Njutningsmedlen bland fångarne voro tobak och brännvin. Till pioniererna, arbetskarlarne i Karlskrona och korrektionisterna å Långholmen bestods 8 runst. b:ko dagligen såsom tobaksskilling ända till 1843 års ingång, då den anslogs till arbetskompaniernas besparings-kassor under de tre närmast följande åren, därefter den indrogs. I 1842 års utspisningsstat medgafs däremot rätt för dylik fånge, som genom arbetsamhet och flit dagligen förtjänade något, som kunde användas till förbättring i hans kost, att däraf ock förskaffa sig tobak. Samma rätt förbehölls kronoarbetskarl i 1842 års reglemente. Ännu i 1868 års bestämmelser rörande premievaror beliöllos bland dessa tobak och snus för manliga och snus för kvinnliga fångar; men sedan 1871 inskränkning skett i rätten att för sagda varor använda arbetsförtjänst, blef den genom cirk. den 29 jan. 1878 i det närmaste upphäfd för därefter till straffängelse ankommande fångar samt kvarstår numera blott för fångar, som ådömts tvångsarbete. Hvad däremot beträffade brännvinet hade den under 1830-talet uppkomna nykterhetsrörelsen verkat en alltför bestämd uppfattning af denna drycks farlighet, för att dess medgifvande ens såsom »uppmuntran» åt fånge dåmera bort anses rimlig. Den var inom samtliga fångvårdsanstalter likasom ock vid kronoarbetskåren förbjuden. Men den hade varit det sedan 1798, utan att därför fångens begär efter densamma behöft. ställas på hårdare prof. I allmänhet hade den anskaffats dem af bevakningen, och så fortgick länge. »Under den tid», säger Akerhielm,1 »som förlupit från 1826 till 1835, har fångvårds-
1 Några upplysningar och betraktelser etc. s. 25, not.
Källa: Project Runeberg ·