Sida 34
II.
T
j
I andra punkten förpliktas tillsyningsmannen att på egen bekostnad ifrån Tyskland införskrifva verkmästare: »en färgare, en ullberedare, en spinnare, en gammal man som hafver akt på barnen, en gammal kvinna, som gifver akt på kvinnspersonerna, en vakt- eller tuktmästare» kock, bryggare m. fl.; och följer så tredje punkten af denna lydelse: »Skall denne föreståndare (Firbrandt) igenom sin underhafvande vaktmästare eller tukthusmästare vara förpliktad att intaga i tukthuset skalkar och bofvar, dock de som till någon ålder är o och ej utgamle, både af mäns och kvinnors personer till 50 stycken. Hvilka förbemälde skalkar skola arbeta och skära sten, bereda läder, såga, mala och hvad groft arbete dem blifver helst uppålagdt, som en skalk, sköka och bof kan blifva tvungen med, och skola förbemälde skalkar och bofvar blifva till sådant grofarbete så länge hållna eftersom saken är grof till och de af rätten kunna blifva till dömda och de sig bättra vela, och skall han dem med sängar, ved, ljus, mat och svagt öl efter nödtorften försörja. Och skola sådana skalkar och skökor intet komma därut, förrän de kunna förskaffa sig borgen att de sig bättra och ifrån sitt förra oskickliga väsende och lefverne afstå vele och de deras terminer utstått hafva.»
De härefter närmast följande fem punkterna bestämma tillsynings-mannens skyldigheter och rättigheter i ekonomiskt afseende, därvid blott, torde böra nämnas, att Kongl. Maj:t, emot det Firbrandt »på sin egen omkostnad och äfventyr försörjde tukthuset med ull, lingarn och behöfliga materialier och instrumentalier» samt af sitt eget insatte 1000 daler, nådigst till kapital förordnade 5000 daler; och skulle gåfvor till tukthuset under 5 daler komma Firbrandt till gödo, men gåfvor öfver 5 daler läggas till kapitalet, däröfver han skulle föra register och vid sin afgång redovisa.
I nionde punkten möter därpå följande bestämmelse: »Hvilken som vill någon genvördig ingifva eller han ock af rätten varder till tukthuset dömd, dömes han till 2 eller tre månader, betale målsmannen för honom en mark hvar vecka till vatten och bröd och den bättre kost vinne genom arbetet samt ock sin lösen. Men dömes han till halfva eller helt år eller till hela sin lifstid, gifve då målsäganden för honom ej mera än 5 daler till det högsta och vinne sedan allt med arbete sitt.»
Borgmästare och råd, af hvilket senare tvenne ledamöter skulle vara inspectores för anstalten, förpliktades jämväl att leverera »tillsynesmannen till tukthuset i klostret fri och färdig så många våningar som behöfvas och vill vara af nöden»1 jämte åtskilliga förtecknade »perseler», hvarefter slutligen »alla de personer, som i tukthuset sig in begifva att lära ämbete», tillförsäkras att, såsom orden lyda, »blifva antagna under vår konungsliga hägn och försvar och med synnerliga privilegier blifva af oss benådade eftersom de äre af släkt och förvanter till».
I tydligt sammanhang med den nya anstalten står en bland riksarkivets papper anträffad, att döma efter dess både yttre och inre
1 I det kungl. memorialet d. 18 juli 1621 åläggas Gabr. Oxenstierna och Lars Skytte att »med borgmästarne och råd beflita sig om att klosteret må blifva förbyggdt till soldaternas inkvartering». Då synes konungens mening hafva varit att få det till någon del anordnadt till kasern.
Källa: Project Runeberg ·