Sida 40
II.
daler k:mt alnen efter olika kvalitet; grå hattar, blommeradt armesin, svarta, silfverfärgade och ardienfärgade strumpeband m. m., som allt tillhandahölls allmänheten i en vid barnhuset öppnad varubod. Bland afnämarne finner man äfven Hennes Maj:t drottningen, ehuru, som det tyckes, icke för bearbetade varor utan för »dess behof uti silke och trå», därför, enligt sluträkningen, »är annammadt» till värde af 1,279 daler kopparmynt.1 Men rörelsen har ändock icke burit sig — något som visserligen icke kan förundra — och anstaltens skötsel lämnade väl också mycket öfrigt att önska. Den 28 september 1627 infinner sig borgmästaren Hans Nilsson å ny o inför rådet och gifver till känna »den oordning,, som uti barnhuset är inkommen; och då denne föreståndaren icke så sitt ämbete förestår, som sig bör», frågar han, »om de icke måga taga en annan». c Men rådet resolverar att det måste refereras till Hans Majestät. Aret därpå den 29 maj förhöres inför rådet en ryss, hvars ankomst sannolikt väckt misstankar; men han förklarar sig vara »hit-kommen för att med besman lämna tukthusmästaren 38 L7b silke, hvilka han fått genom sina utskickade från Persien». Den 17 juni s. å. uppträder åter denne ryske köpman inför rådet, denna gång med klagan att han intet blifver betald af tukthusmästaren för det lämnade silket. Påföljden af denna anmälan finner man i rådsprotokollet den 26 juni, då borgmästaren och rådet tillspörjes »om ryssen förnöjts och om borgmästare och råd lofvat betala honom»? Härtill nekar borgmästaren; om än Bengt Mattson varit tillstädes, hade dock Firbrandt ensam kon-traherat med ryssen.1 2 Förekallad, tillfrågas nu Firbrandt, hvarför han ej betalt silket. Han förklarar sig hafva medel nog att göra det, om han blott finge tid på sig, »en månads dilation». Rådet resolverar därpå, att »efter det var en sak, som importerar begge potentaterna emellan, därför skulle han honom fullkomligen betala, hvar ock icke, skulle honom ett annat ske. Och därmed befaltes att sättas i fängelse, till dess han betaler».
Den 28 juli heter det vidare i rådsprotokollet: »Inkommer ryssen och begär, att Firbrandt måtte betala honom omkostnaden och det långa töfvandet». Äfven detta bifaller rådet.
Ännu någon tid kvarstår Firbrandt vid sin befattning, men med allt omöjligare utsikter. Påräknade enskilda gåfvor till anstalten tyckas föga hafva influtit. Hofmarskalken Didrik von Falkenberg »förärar» till barnhuset 1,000 daler k:mt men inbetalar blott 350 daler; Peder Larsson, förut borgmästare i Nyköping, ålägges till barnhuset betala de 2,000 daler k:mt, hvilka han i sakören skulle gälda, men icke mer än 873 af dem inbetalas; och ehuru af kyrkokerdarne i Sverige och Finland
1 Maria Eleonora skrifver från Gripskolm d. 14 dec. 1630 till kammaren, att »som Daniel Maas är oss antagen för en snörmakare och vi nu honom i befallning gifvit hafva en hop snören för oss förfärdiga, derför är vår nådiga begäran att I inspektoren på tukthuset i Stockholm Jokim Firbrandh befalla, att han denne så mycket silke som till vårt arbete nödtorftigt pröfvas kan, levererer och tillställer, på det han strax i arbetet gå, oss nöjaktig tjänst göra måtte». — Kammararkivets registr.
2 Han kunde tillagt, att då ryssen den 16 förutgångna juni genom honom själf sökt förmå magistraten att åtminstone hjälpa till med betalningen, hade magistraten enstämmigt tillbakavisat förslaget under förklaring, att barnhuset kunde betala sitt silke själft. Stockholms stads tankebok för 1628, sagda dag.
Källa: Project Runeberg ·