Sida 42
II.
efter hans tankar bragt till stånd, lika litet barnhuset; hvad som åväga-bragtes var i grunden blott en arbetsanstalt, hufvudsakligen drifven med fria arbetare, hvilka slutligen sågo sig om efter någon utväg att undgå hungersnöd. Betecknande för anstaltens öden är, att Firbrandt, som 1624 öfvertager densamma såsom »tuktmästare», vid sin afgång därifrån själf tecknar sig »t. f. verksföreståndare». Men rättvisan torde aftvinga enhvar det erkännandet, att den uppgift, han fått sig föresatt, tydligen var alltför både svårlöst och kostsam för att med de medel, som stodo honom till buds, hafva kunnat vinna en tillfredsställande lösning.
»Verket» nedlägges dock ej: en Jakob Johansson anställes såsom föreståndare med 300 dalers årslön. Bland 1632 års inkomster möter man ännu tukthustunnan; den ger för året 5,559 daler och såsom rest från 1631 ett belopp af 1,462 daler, hvarigenom en vinst för året af 998 daler uppstår. Men verket nämnes numera barnhuset, och tukthustunnan upphör att utgå.1 Man köpte upp salt och koppar, sedermera säljande dem med vinst, man färgade flaggor, levererade flaggduk, buldan, kläde, pink, båtsmanshattar m. m. till amiralitetet, som förblir en stadig kund. Behållningen för år 1633 bokföres till 272 daler, men föreståndarens lön innestår för både 1632 och 1633. Räkenskapen för de båda följande åren bär liknande vittnesbörd om knappa villkor. I utgående balansen till 1636 finner man föreståndarelönen för både 1634 och 1635.
För dem, som visste, hvilka förhoppningar den nu döde konungen fästat vid denna anstalt och huru energiskt han arbetat för dess åvägabringande, kunde ett sådant tillstånd som det nu iråkade icke synas tillfredsställande. Redan den 8 mars 1632 aflåter räknekammaren till borgmästare och råd en skrifvelse,1 2 undertecknad af Klas Fleming och
Per Erlandsson, däruti de begära, »att då konungen några gånger [-särdeles-] {+sär- deles+} -----------------------------------------------------------------------mig, Klas Fleming, befalt att man skulle draga all omsorg
om det begynta verk med barn- och tukthuset skulle blifva taget i akt
och befordradt så att hans gode intent måtte blifva i verket ställdt och
med allvar drifvet, I utaf edert medel vele en ärlig, god och trogen man utse och öfvertala som det verket kunde och ville med sådana flit drifva, att det måtte lända H. Kongl. Maj:t till godt behag och det gemena bästa till nytta och profit». Om detta bref var riktadt mot Jakob Johansson, fick det ingen påföljd; han blef fortfarande kvar såsom »verkets» föreståndare. Af räkningar och rekvisitionssedlar ser man, att det i viss mån ännu då och då togs i anspråk för äfven fattiga och brottslingar. Den 3 december 1631 bestämmer kammaren, enligt sedel, undertecknad af Johan Kasimir, pfalzgrefve, och Klas Fleming, att »utaf Tuchthuset skall tillställas och levereras denne förlammede soldat Hans Grönhagen under gref von Thurns regemente och kompani till en klädning, 5 alnar blått kläde för 3 daler alnen, när han därpå fordrar». Sådana rekvisitioner förekomma icke sällan. En räkning från amiralitetssmedjan börjar: »Till Fånghuset: en ked om 2:i2, dir 2,16 etc.», därvid man nödgas
1 Då Brink anf. st. vidrör denna, hänvisar han till K. res. på prästerskapets besvär d. 6 april 1633, § 11. Resolutionen är doek af d. 6 mars sagda år och iunehåller blott ett enkelt omnämnande af att ^tuktelius- och inspektorstunnan» allaredan äro af-8kaffade. — Riksregistr. s. å. s. 209.
2 Kammararkivets registr.
Källa: Project Runeberg ·