Basel

*Basel. 1. Kanton i Schweiz, delad i två halfkantoner : Baselstadt, 35,8 qvkm., med 74,245 innev. (1888), af hvilka 22,132 katoliker, och Baselland, 421,6 qvkm., med 62,154 innev., af hvilka 12,921 katoliker. Genom en d. 10 Maj 1875 antagen ny grundlag har Basel-stadt infört fakultativt referendum och initiativ samt minskat antalet medlemmar i »regeringsrådet», såsom »lilla rådet» nu kallas, till sju. Basel-lands hufvudort är Liestal. — 2. Staden B. hade 70,303 innev. 1888, af hvilka 21,576 katoliker. Den har tvänne missionsanstalter (Basels missionssällskap, bildadt 1815, och Chrischonamissionens anstalt, sedan 1840), ett bibelsällskap, som utgifver biblar på alla skriftspråk i verlden, ett universitet (stiftadt 1460, med omkr. 400 studerande), ett gymnasium, två realskolor och två större bibliotek (universitetets, omkr. 158,000 bd, och allmänna läsesällskapets, omkr. 50,000). Storartad industri (180 fabriker med 10,500 arbetare 1888), företrädesvis siden- och metallindustri, samt liflig handel: mer än hälften af Schweiz' utförsel passerar B., som näst Genève är landets rikaste stad. — 3. Fordom riksomedelbart tyskt biskopsstift, omfattande Sundgau, kantonen B. samt delar af Bern, Solothurn och Aargau, omkr. 1,100 qvkm. I kyrkligt hänseende stod biskopen under ärkebiskopen af Besançon, såsom riksfurste hade han säte och stämma på riksdagarna. Hans säte var först Augst (Augusta Rauracorum), sedan 7:de årh. B., men efter 1395 voro Pruntrut och Delsberg hans vanliga residens, medan domkapitlet, till följd af reformationen, 1529 flyttade från B. till Freiburg im Breisgau och 1679 till Arlesheim. I 16:de årh. hotades stiftet med fullständig upplösning, i det Bern, Biel och B. bemäktigade sig dess område och sökte fästa det vid sig genom att införa reformationen, men räddades derigenom att biskopen ingick förbund med de katolska orterna i edsförbundet och med deras hjelp undertryckte reformationen. Genom detta förbund betraktades biskopen till hälften som medlem af edsförbundet, och stiftet var i allmänhet inneslutet i dess neutralitet. 1792 förvandlades den tyska delen af stiftet all en Raurakisk republik och blef kort derefter (1793) ett franskt departement, Mont-Terrible. Wienkongressen lade hela stiftet till Schweiz (större delen till Bern), men biskopen behöll sin andliga domsrätt. 1828 rekonstruerades stiftet, så att det kom att omfatta kantonerna Bern, Luzern, Solothurn och Zug, sedermera äfven Aargau, Thurgau och Baselland, och Solothurn blef biskopens residens. 1874 så godt som upphäfdes stiftet (endast kantonerna Luzern och Zug blefvo biskopen trogna), men det återställdes 1884, i det att det schweiziska förbundsrådet slöt ett fördrag med kurian, som utnämnde en af förbundsrådet godkänd biskop, och 1888 förenades äfven Ticino med stiftet, hvars innehafvare derför erhöll titeln biskop af B. och Lugano. — Om Basel-kyrkomötets (1431–43) beslut rörande den heliga Birgittas uppenbarelser se Birgitta. Suppl. Om kyrkomötets fördrag med husiterna d. 30 Nov. 1433. Se Kompaktat. — I staden B. slöts d. 5 April 1795 fred emellan franska republiken och Preussen. Fransk fullmäktig var markis de Barthélemy och preussisk var Hardenberg. Preussen utgick ur koalitionen mot Frankrike och öfverlemnade åt franska republiken, under förbehåll af blifvande närmare öfverenskommelse, sina besittningar på venstra Rhenstranden. Genom en konvention af d. 17 Maj drogs mellan Nord- och Syd-Tyskland en demarkationslinie, genom hvilken Westfaliska kretsen, Öfver- och Neder-Sachsen, Franken, Öfre Pfalz, Hessen-Kassel och Hessen-Darmstadt samt den på båda sidor om Main belägna delen af Rhenkretsen förklarades neutrala. — Den 22 Juli 1795 slöts i B. fred mellan Frankrike och Spanien. Frankrike återgaf sina eröfringar i Spanien och erhöll i stället spanska andelen af ön Haiti.