Bidpai l. Pilpai, den förmente författaren till en samling fabler, som haft en vidsträckt spridning i Europa och Asien. Deri nyare forskningen har ådagalagt, att dessa fabler äro hemtade ur den gamla indiska fabelsamlingen "Pantsjatantra" -- sammandragen och bearbetad under namnet "Hitopadesa" -- och att Bidpai är en förvrängd form af Vischnusjarman, namnet på Pantsjatantras upphofsman. I 6:te årh. öfversatte Bazurych, hofläkare hos en persisk konung, en del af fablerna till pelvi, af hvilken öfversättning nu intet finnes i behåll. Samtidigt öfverflyttades en del af fablerna antingen från pelvi eller indiska till syriska språket, och genom denna öfversättning, som är känd under namnet "Kalilah ve Dimnah", blef Europa bekant med fablerna. I slutet af 11:te årh. öfversatte Simon Lethus dem på grekiska, och i 13:de årh. utgåfvos de i hebreisk och latinsk drägt. Sedan hafva de blifvit öfversatta på de flesta europeiska äfvensom på några asiatiska språk. Anders Wilde öfverflyttade en del af dem 1745 (forts. af Peter Rubens, 1762) till svenska under titeln "Den vise indianens Pilpay sagor".
Nordisk familjebok · första upplagan
Bidpai
Ämne: Indiska språk och folk · Språk, skrift och grammatik
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 2 (1878), sp. 487–488 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗