Sida 583
Inledning
Programmets senare hälft visar en högst lustig och lifligt senterad konflikt mellan en värdig poliskonstapel och en »förargelseväckande» hund samt ett par clowners fåfänga bemödanden att förmå en genstörtig åsna att taga reson och agera dragare. Och slutligen bjudes man på ingenting mer och ingenting mindre än ett skeppsbrott under dunder och blixt och bengalisk belysning.
Denna teater kan naturligtvis icke bereda blaseradt folk några synnerligen starka själsrörelser. Men på den stora publiken, och enkannerligen det yngsta släktet, utöfvar den stor dragningskraft och ger dessa sina lättrörda och lättförnöjda kunder en både tillräcklig och oskyldig valuta för tolfskillingen.
Måhända känna vi oss efter dessa ansträngningar i behof af litet hvila och vederkvickelse. Den förra kunna vi finna på närmaste håll, om vi ha lust. I den vackra backsluttningen nedanför Skansen kan man nämligen helt ögeneradt slå sig ned i det gröna under lummiga ekar — ja, om man till och med skulle ha lust att ta sig en tupplur i någon stilla vrå, med grönskande buskar som alkovgardiner, så är det ingen som säger något om den saken. Detta tillfälle till friluftslif får väl också räknas till utställningens nöjen, och på samma gång till dess sevärdheter. Ty passerar man här förbi en tidig eftermiddagsstund, kan man få se kotterier och grupper lägrade kring matkorgar och kantiner, njutande tillvarons glädje i fulla drag. Det är, med andra ord, en bit äkta Djurgårdslif, som upprullas för de utställningsbesökande. Det torde väl sällan förekomma att en utställning inom sitt område erbjudit dylika naturliga förmåner och tillåtit deras oinskränkta begagnande.
Men plötsligt väckas vi ur våra meditationer af en tanke, eller rättare sagdt en hågkomst, som föranleder oss att först taga upp programmet och sedan klockan. Mycket riktigt — vi ha ingen tid att försumma, om vi skola vara med om ballonguppstigningen.
Med brådskande fjät begifva vi oss ned mot Industrihallen, passera genom labyrinten af paviljonger och komma ut på
Ut s t ii Un ingen.
Källa: Project Runeberg ·
