Sida 584
Inledning
den stora midtelterassen, hvilken vi redan finna upptagen af en till åtskilliga tusental uppgående åskådareskara, som slagit en tät krets omkring ett besynnerligt mörkbrunt föremål, som sticker upp öfver folkmassan likt en jättestor boll. Det är ballongen, hvars fyllning nyss afslutats, och som nu, fasthållen vid marken af ett antal sandsäckar, långsamt vaggar af och an för de svaga vindfläktarne.
Vi armbåga oss fram till den afstängda platsen rundt omkring ballongen, hvarest vi se några utställningsfunktionärer, polismän, tidningsherrar och andra matadorer spankulera omkring ballongen eller samla sig i mindre, pratande grupper. Plötsligt uppträder på skådeplatsen en tämligen kortväxt och smärt, men kraftigt byggd man, hvars anletsdrag omisskännligt präglas af den danska gemytligheten. Han är klädd i en guldgalonerad mössa, hvaraf vi genast draga den slutsatsen att det är själfva kaptenen på luftskutan, Laurits Johansen. Han gör ett slag omkring sin ballong och mönstrar den med kritiska blickar, därpå kommenderas »hållkarlarne» fram, d. v. s. ett par af utställningens egna »ljusblå» samt ett halft dussin gossar från garnisonen, hvilka ställa sig kring ballongen och hugga tag i nätets maskor, medan sandsäckarne undan för undan afhakas. Långsamt och försiktigt släppa karlarne efter och ballongen höjer sig allt mer, till dess den står som en rund kula öfver mängdens hufvuden. Gondolen — en liten fyrkantig korg — fastgöres vid nätet under ballongen, och passageraren, en med sina instrument beväpnad fotograf, hr Oscar Halldin, föreståndare för Lindahls välbekanta fotografi-affär, intager sin plats. Därpå hoppar kaptenen vigt upp i korgen, anställer ett sista balanseringsförsök, som resulterar i kvarlämnandet af ett par säckar ballast, och så ljuder kommandoropet »loss!»
Den väldiga kulan skjuter upp i luften, först rakt upp, men så, när den hunnit nära nog i jämnhöjd med de omgif-vande byggnadernas tak, fattas hon af den lätta bris, som leker med kupolens fladdrande flaggor, och seglar, raskt stigande, öfver utställningsstaden, och ut öfver vikens glittrande vatten. De båda »gondoliererna» besvara med lifliga hälsningar åskådarnes hurrarop och hviftningar och följas på sin färd
Källa: Project Runeberg ·
