Sida 588
Inledning
sera genom en port i planket och komma in på en väldig estrad med en mängd bänkrader bakom och öfver hvarandra. Föreställningen skall strax börja, publiken är redan ganska talrikt församlad, och musiken blåser upp uvertyren.
Vi intaga vår plats närmast bröstvärriet mot den våta skådeplatsen och taga en öfverblick af »environgerna». Framför oss utbreder sig det inhägnade »hafvet», stort som ungefär halfva Gustaf Adolfs torg. Invid inhägnaden midt emot oss höjer sig en liten klippa med ett par dvärgaktiga små hus på och öfver dem en liten, liten flagga på en liten, liten stång. Det är den stolta fästningen. Till vänster invid stranden resa sig andra klippor, bakom hvilka vi höra ljud af röster, hamrande och dunkande. Tydligen ha vi där örlogsvarfvet.
Plötsligt höres en gäll hvisselsignal, musiken spelar upp en paradmarsch och ut glider genom en öppning i klippväggen en stolt pansarkoloss, mellan hvars master en rik flaggskrud är spänd. Då vi säga koloss, får detta icke tagas i allt för bokstaflig bemärkelse; ty i själfva verket är kolossen föga öfver två meter i längd, de öfriga proportionerna i förhållande därtill — det är endast till formen, som dessa leksaksfartyg erinra om nutidens sjövidunder. Typen förefaller oss för öfrigt något främmande, hvilket ju heller icke är underligt, då det är den österrikiska marinen, som bestått modellerna.
Den ena pansarbåten efter den andra sticker fram bakom klipporna, styrande i hvarandras kölvatten ut på arenan, alla flaggprydda och eklärerade med föreskrifna lanternor och strålkastare. Så kommer en liten pigg avisoångare, som kilar beskäftigt af och an, görande de djärfvaste tvärvändningar, sä att det lilla skrofvet hotar att »kapsejsa», följd af ett par små svarta tingestar till torpedobåtar, som oförfäradt ränna i väg allt hvad tygen hålla. Sedan fartygen kretsat banan rundt, formera de sig till en division och kryssa upp till midten af banan, där de lägga sig på två linjer med torpedobåtarne bakom sig.
I det samma uppenbarar sig en ny tingest på skådebanan, en liten, liten hvitmålad hjulångare, hvars små skofvelhjul lustigt plaska i vattnet. Af standerten på stortoppen igenkänna vi käjsaryachten. H. m:t håller parad och revy med
Källa: Project Runeberg ·
