Sida 665
Inledning
tenspeglarne och de mörka skogskonturerna vid synranden — en tafla af bedårande stämning, outsägligt behag.
Långsamt styra vi våra fjät nedåt Sagaliden, där vi stanna en stund på den nyanlagda ståtliga Oskarsterassen, för att låta våra ögon njuta anblicken af »Mälardrottningen», som ligger framför oss, halft döljande sig i skymningens lätta flor, inväfdt med otaliga skimrande punkter lika pärlband af diamanter och ädelstenar. Ingen främling, som sett denna syn, skall längre undra på att stockholmaren älskar sin stad öfver allt annat.
Den breda, men rätt branta, i klippan utsprängda terrassvägen är snart tillryggalagd, tack vare tyngdlagens påskyndande inflytande, och inom några ögonblick befinna vi oss midt i utställningens brusande lif, afgjordt belåtna med vår dag och riktade med en mängd gedigna och oförgätliga intryck.
Källa: Project Runeberg ·