Sida 938
Inledning
borta i en annan gång, i färd med att skjuta ut en vagn vid skenet af sin i mössan fastade lampa.
Verklig, lifslefvande, är däremot den ciceron vi fått under vår väg, en äldre, allvarsam grufarbetare, som arbetat i gruf-vor i 23 år och på sin gemytliga skånska förklarar för oss underjordens märkvärdigheter, huru som kolflötserna plötsligt tyckas taga slut, medan de i själfva verket plötsligt taga en annan riktning, huru här och där schakten måst klädas med stockar på grund af de lösare jordlagren o. s. v. Under allt detta går man ur gång i gång, passerar små svarta hvalf, uppför backar och nedför backar och känner sig som försatt till en annan värld. Det är så underligt tyst och stilla — man nästan erfar en känsla af beklämning.
Plötsligt stå vi vid foten af en starkt sluttande gång, föraren stiger åt sidan och blottar artigt sitt hufvud med ett hjärtligt »farväl och tack för besöket 1» Vi förstå, att nu ha vi att ta oss upp ur grufvan på egen hand bäst vi kunna, och ej utan en liten oro fortsätta vi i den utpekade riktningen. Vi ha icke gått många steg, förr än vi plötsligt stanna som förtrollade, slagna af en lika oväntad som praktfull öfverrask-ning.
Nyss voro vi nere i underjordens mörka djup, som vi trodde 300 fot under jordytan, och nu efter endast några få steg se vi framför oss en bild från jordytan, belyst af ett dagsljus, hvars naturlighet ej är att tvifla på. Bilden framför oss är ett präktigt panorama af Limhamns kalkstensbrott utanför Malmö. Här är allting hvitt, ljust och gladt, en öfverraskande kontrast till den svarta grufvan. Närmast framför skranket, mot hvilket vi luta oss, ligga större och mindre kalkstensblock huller om buller, synbarligen fullkomligt äkta, och bakom dessa sluttar terrängen nedåt det djupa, väldiga brottet, i hvilket man ser rader af arbetare sysselsatta med att rulla sina skottkärror upp och ned, medan längre borta ett lokomotiv pustar i väg med ett 20-tal lastade kalkvagnar. Längst bort i fonden utbreder Öresund sin blåa duk, på hvilken segelfartyg och ångare afteckna sina konturer. Hela denna tafla verkar så naturlig, så lefvande, att man knappt vill tro, att det bara är en målning. Det är Aktiebolaget Förenade kalkbrotten, Malmö,
Källa: Project Runeberg ·
