Sida 939
Inledning
som utställer denna bild. Grufvan, hvilken vi nyss besökte, är anordnad af Höganäs stenkolsbolag.
Vi begifva oss nu uppför en ej värst lång trappa och finna oss plötsligt till vår stora förvåning försatta till samma paviljong, från hvilken vi anträdde vår underjordiska resa, ehuru i en annan del af byggnaden. Hur ha vi så fort kunnat komma ioo meter upp? Det stöter onekligen litet på trolleri, men i själfva verket är saken rätt enkel. Vi ha nämligen ej varit tner än 3 meter under jorden. Ja, men den långa färden i hissen? invänder man förvånad och får till svar: Den var blott en synvilla; hissen sänker sig, som sagdt, endast tre meter, men mycket långsamt, däremot äro sidoväggarne rörliga, och det är detta, som åstadkommer illusionen att hissen rusar ned på ett stort djup. Anordningen är mycket fiffig och kan dupera hvem som helst, som ej på förhand har aning om sammanhanget.
Nu möter oss emellertid en utställning af beskaffenhet att taga alla våra tankar och sinnen i anspråk. Nämligen de Skånska sockerbrukens kollektivutställning. Denna är anordnad i en till vänster om ingången belägen hög och luftig sal, hållen i hvitt med guldornament. Det med ett rödrandigt suntält öfverspända glastaket insläpper ett rikligt ljus, som låter såväl de utställda föremålens som den vackra dekoreringens alla detaljer komma till sin rätt. I salens fond läses i gyllene bok-stäfver utställningens namn öfver vederbörande landskapsvapen, och på ömse sidor synas under taklisten, likaledes i guldbok-stäfver, tre namn, hvilka äro på det närmaste förbundna med hvitbetsockerindustriens historia och utveckling, nämligen A.
L. Margraf, som 1747 upptäckte det kristalliserbara sockret i betorna, C. A. Archard, som grundläde den första hvitbetsoc-kerfabriken (i Schlesien), samt Justus Tranchell, som omplanterade denna industri på svensk jord, visserligen icke den förste i vårt land, men den förste, som verkligen lyckades bringa saken framåt till en gifvande industri, hvars utveckling sedan gått med jättesteg.
Salens väggar upptagas för öfrigt af större fotografier från de utställande sockerbruken, hvilka äro 13 till antalet, nämligen: Arlöf, Kjeflinge, Jordberga, Säbyholm, Engelholm, Hel-
Källa: Project Runeberg ·
