Sida 178
B. Om dygden
178
ock den sinliga viljan, genom att af naturen vara rigtad på något allmänt, nemligen den rätta midten i affekter och handlingar, i dygden bestämmas af förnuftet (det sedligt sköna) och sålunda vara en karakter med sjelfbestämdhet. — Enligt den nu gjorda framställningen är den etiska dygden en själsbeskaffenhet, έ'ξις, bestående i en på naturanlag och vana grundad viljerigtning på grundsatsen att välja den rätta midten i affekter och gerningar, konstant och sjelf-bestämd (grundad på karakter) genom att vara bestämd af det sedligt sköna.
Vi ha derefter att redogöra för insigtens väsen. Dess förutsättningar eller sinliga material är det praktiska förståndet såsom egande δεινό της d. v. s. skicklighet att öfverlägga efter en allmän grundsats, nemligen den att i hvarje fall välja den rätta midten i förhållande till oss i affekter och gerningar, och det praktiska sinnet, såsom egande förmåga att genom praktisk induktion härleda en allmän grundsats ur uppfattningen af det rätta i särskilda fall, samt enheten af dessa, såsom förmåga af en konkret uppfattning af det rätta i särskilda fall i öfverensstämmelse med en allmän grundsats. Man kan sammanfatta allt detta och uttrycka det i ett enda ord, som är fullt karakteristiskt: klokhet. Vi ha nemligen visat, att den grundsats, hvarefter allt bör bestämmas, är en klokhetsregel, hvaraf följer, att allt, som refererar sig till densamma, är klokt. Emellertid möta här samma svårigheter som vid förutsättningarna för etisk dygd. Den allmänna grundsatsen kan icke vinnas utan genom induktion ur uppfattningen af det rätta i särskilda fall. Men denna senare är icke möjlig utan såsom ledd af en allmän grundsats. Derför måste en annan person träda till och gifva den allmänna grundsatsen till ledning för bedömandet af det rätta i särskilda fall. »Man bör fästa sin uppmärksamhet på de erfarnes och äldres eller
Källa: Project Runeberg ·