August Blanche och hans samtid

BLANCHE OCH BBAUN.

177

Derefter gästar ban några dagar Gustafsberg, då en modern badort i närheten af Uddevalla. Societeten dansade, när han inträdde i brunnssalongen, sökande en person, hvars dikter han hade läst, skalden Vilhelm von Braun, som han hört skulle vara der. Och Blanche såg en ung man, stående för sig sjelf, »stark växt, bredt ansigte, tjockt mörkbrunt hår, hvaraf en lugg föll ned öfver pannan, buskiga ögonbryn, dito mustascher och under mustaschen glansen af ett leende. Gladt? Det är möjligt. Melankoliskt? Det är troligare, ty han såg på dansen och hörde på det meningslösa pladdret derifrån.»

Blanche presenterade sig. Herrarne blefvo bröder, »och» —- säger Blanche — »det blef brorskap af icke blott för den flyktiga stunden. Det är en stor heder att ha varit bror med Braun, större dock att ha varit hans vän.»*

Åtskilliga intryck af denna resa spårar man dels i Blanches roman Första Älskarinnan, dels i hans skisser En skådespelares äfventyr. Dock har han i romanen betydligt skärpt sin dom öfver Göteborg och göteborgarnes brist på estetisk smak.** Återkommen till Stockholm efter färden i provinsen, helsades han med glädje af sina vänner i Freja. Snart blef han äfven införd i en ny vitter orden, den ryktbara Aga-nippen, stiftad af skalden Dahlgren.

Aganippiska brunnssällskapet hade just samma höst börjat med sina samqväm i det gästfria komministerhuset. Två gånger i månaden, andra och fjerde torsdagen, mötte man då hos Dahlgren medlemmarna i orden. Der såg man Mellin, O. Fryxell, Almqvist, Carlén, Ingelman, Lindeberg med flere. Sedan gästerna hade anländt och erhållit sin kopp te, började de att föredraga poem och vittra alster. Derefter följde samtal i litterära ämnen, några impromptu n, en och annan berättelse, sång, musik, deklamation och inval. Redan klockan nio eller half tio var det slut; då sade man farväl, högst belåten med sin afton.

* Freja 1839, N:ris 60, 61, 65, 68 och 69; Aug. Blanche: Saml. skrifter. Vilhelm von Brauns grafvård (111. Tidn. okt. 1862).

** I Första Älskarinnan heter det, att Göteborg är den mest prosaiska stad i verlden. »Gracerna, muserna och allt annat gudomligt, som förljufvar och förskönar lifvet, söker du fåfängt. — — Här har inan ej sinne för annat än det, som afslutas på börsen eller upplägges på nederlag.!

August Blanche och hans samtid. " 12