Sida 16
1. Barndomsår och barndomsintryck
16
BARNDOMSÅR OCH BARNDOMSINTRYCK.
hennes kall vara att uppfostra våra barn, göra dem till goda menniskor och nyttiga medborgare — medborgarinnan kommer mera sällan i fråga. Men hon, som skall uppfostra andra, hon får ingen uppfostran sjelf. Hvilka uppfostrings-verk inrätta vi för henne? Hvilka skolhus bygga vi för henne? Inga. — — Att fordra att hon skall uppfostra slägtet, på samma gång hon förnekas de behöfliga medlen dertill, det är lika orimligt som att fordra guld ur den grufva man raserar. — — Hon skall med mera tillförsigt egna sig ål sina barns uppfostran, när hon känner sig förmögen att bättre än förut kunna verka för detta mål, och hon skall med mindre oro emotse en möjlig förändring af familjens välstånd, när hon vet, att kretsen för hennes verksamhet är utvidgad och med denna äfven tillgångarna att försörja sig och de sina. Men att förneka den ogifta qvinnan rättigheten att, likasom mannen, ärligt försörja sig i den riktning hennes anlag eller bildning bestämmer, det är himmelsskriande, och det blir dessutom en nationalförlust, om man undantränger henne från platser, dem hon mången gång med större skicklighet och med mindre kostnad för det allmänna kan fylla.»*
Blanche började i Klara skola 1819. Han var då åtta år, qvick, djerf och liflig. Här gjorde han bekantskap med en för honom ny verld och infördes i ett friskt, något oroligt kamratlif, deltagande i den tidens skolnöjen och skolputs. Han lekte under fristunderna de mest krigiska lekar ute på Klara kyrkogård, hvars grafvar blefvo fästningar. Han kämpade i det stora krig, som dä dagligen pågick mellan lärjungarna i Klara och lärjungarna i Jakob. Han stred under Pauli, klaristernas general, i slaget på Brunkeberg mot sjömän och jakobister. Han tågade under samme kraftige höfding till Söder, till Sista Styfverns trappor, och slogs mot en hel armé, sammansatt dels af handtverkare och sjömän, dels af gatpojkar, och gick ur striden sårad, sönderrifven och blödande. Och han sjöng vid alla begrafningar, såsom det då brukades, ute på Klara kyrkogård för en eller par tolfskillingar.
Då och då följde han sina vänner till Oxtorget, der i ett magasin, som förut varit hökarbod, åtskilliga elever från teatern uppträdde. Man spelade på en scen, som mätte tre alnar i längd, vid tonerna af en flöjt, en violin och en
* Borgarst. prot. 22 febr. 1860.
Källa: Project Runeberg ·