Sida 214
9. Konflikter med Aftonbladet, Saint-Simonismen och C. J. L. Almqvist
214
KONFLIKTEK MED C. J. L. ALMQVIST.
han — »enskildt vändt sig till Almqvist och för den händelsen att han, som nyss vistats i ett land (Frankrike), der publicisterna måste vid påfordran gifva ridderlig satisfaktion, skulle hafva tillegnat sig något af dessa ideer, tillbjudit honom att på sådant sätt ansvara för sin handling. Icke heller detta försök har lyckats. För allt vädjande till moralens bud är han lika döf, åt den påyrkade offentliga upprättelsen hånler han, åt den allmänna lagens hämd kan han ej öfverlemnas, den personliga ansvarigheten undandrager han sig fegt. Om vi nu för en stund antaga, att en sådan person mellan fyra ögon bemötes på det vis, hvarom här är fråga, hvem annan än den, som ännu aldrig känt sig lifvad af en varm förtrytelse öfver menniskors moraliska uselhet, vill väl, likt Aftonbladet, kalla detta ett nidingsverk!»
Dagen derpå kom ändtligen Hierta med en förklaring, föga mer värd, än den han redan afgifvit. Här ville han göra hela affären till en sammansvärjning mellan den lilla Freja, Minerva och Svenska Biet. Aftonbladet skulle skadas, redaktionen söndras, Hierta sjelf kränkas, tidningen smutskastas. Almqvists bi-artikel sades vara en fabel, och hela de allierades operation »ett verkligt konststycke af kama-raderi, charlataneri och skojeri i förenad ansträngning.»
I denna stil fortsatte man sin kamp flere veckor. Först under oktober inträdde litet lugn. Då skämtade Blanche i bref till vännen Lénström: »Det råder för närvarande, som du ser, något lugn inom publiciteten. Pennan biter ej särdeles på mina motståndare, men hade jag dem bröst mot bröst, öga mot öga, o, hvad det skulle fröjda mig att få förpassa en liten blygäst i deras hjertkamrar.»
Slutligen tröttnade han vid grälet, vid tidningen, ja, vid hela pressen och utträdde ur Freja. Han underrättade publiken, alt tidningen skulle fortfara, ledd af »några kände litteratörer», hette det, och i slutet af december sade han sitt farväl. * Enskilda angelägenheter hindrade honom, skref han. Dock ville ban på intet sätt svika sina ideer. Om det skulle behöfvas, kände han nog sin pligt. Ja, han ville när som helst åter kämpa i ledet.
Grälet, dådet, kraschaneringen väckte uppseende icke blott i Stockholm, i landsorten, i Finland, utan äfven i Tyskland, dit det kom genom pressen. Augsburger All-gemeine Zeitung sade, att »anledningen så väl som förloppet
* Kiellman-Göransson blef hufvudredaktör. 1844 bytte Freja namn, kallades Den bonstitutionelle och öfvertogs af Argus-Johansson.
Källa: Project Runeberg ·