August Blanche och hans samtid

218

BLANCHE SÅSOM FÖRFATTARE.

farten utför backen stötte emot det der höga planket, kunde jag väl aldrig ana, att detta plank en gång skulle bli mitt.»*

Malmgården öfvergick genom köp i Bergvalls hand, och denne lät August Blanche inflytta i byggnaden kort efter hans konflikt med Aftonbladet och Almqvist. Här i ett litet rum med målade fönster, likt en ryggåsstuga, började han författa sina epokgörande teaterpjeser. Här skref han sedermera till en del sina romaner. Här skulle han med tiden bli den afundade sjelfherskaren.

Länge hade man sett efter en pånyttfödande kraft, stor nog och stark nog att skrifva något för scenen, pjeser, som icke blott dugde läsas och deklameras, utan egde teknik nog att spelas och ses med framgång.

Efter Gustaf III:s död, aftynade med ett slag hela den rikhaltiga och goda produktion, som i Sverige framfödde en dramatisk litteratur och höjde Sveriges teater till en aktningsvärd skådebana. Väl egde man diktare, en Stagnelius, Ling, Nicander, men teatern' var ej i stånd att uppföra deras stycken, hvilka i intet fall lämpade sig för scenen. Väl fick man ibland äfven se en ny svensk produkt af Lindeberg, af Beskow, af Åkerhielm, af Kullberg, men dessa »original» egde ingen betydelse. De voro på sin höjd aktningsvärda försök.

Då spelades i mars månad 1843 P^ Nya Teatern Blanches första stycke, Positivhataren. Hufvudrollema utfördes af en bror till Emelie Högqvist, af mamsell Laurent, Stjernström, Zetterholm och fru Isberg, hvilken, såsom bekant, var författarens halfsyster. Bifallet i den öfverfylda salongen var lifligt, och Aftonbladet skref efter några dagar följande: »En originalpjes i fyra akter, hvars materialier helt och hållet äro hemtade ur Stockholmspublikens egen dagliga erfarenhet och omgifning, och dertill ett lustspel med sång och originalmusik är i sanning en så sällsynt företeelse inom den dramatiska litteraturen, att redan försöket att framställa något

* Se Bilder ur verkligheten (Det hemska huset). Nils Stuwe, nobil. Sandelhjelm, var född 1684 och dog 1760, blef kammarråd 1747 och förenad i sitt andra gifte med den store Polhems dotter, Elisabeth, med hvilken Polhems namn utslocknade. I detta äktenskap föddes bl. a. sonen Christoffer år 1744- Han dog såsom bergsråd 1828, ogift.