Sida 220
10. Blanche såsom författare
220
BLANCHE SÅSOM FÖRFATTARE.
stod det spanska ordet Hierro (jern), liksom för att säga, att han med svärd i hand hade för den nya romantiska skolan inkräktat den franska scenen. Herr Blanche skulle nästan ha lof att eftergöra detta. Hans skådespel Läkaren var det, som gjorde första breschen på den kungliga Stockholmska teaterns tredubbelt befästade intolerans och högförnämhet.»
Ja, sjelfva poeterna strängade sina lyror. Cramer skref om Blanche följande granna strofer:
»Den svenska dramatiken fjettrad låg, Ansträngde efter luft förgäfves viljan; Ty styrde någon ut på diktens våg Att kämpa för den fosterländska tiljan, Hans sångmö inga gyllne trådar spann, Han ingen ära, inga lagrar vann. Då sprängde du med snillets kraft den dam, Som hittills trotsat mångens hopp och möda. De taflor, du på scenen rullar fram, De lefvande som morgonrodnan glöda! Thalia öppnade för dig sin famn; I konstens tempel ristades ditt namn.»*
Hvar låg då hemligheten i August Blanches dramatik? Jo, i hans mästerliga teknik, i hans qvickhet, hans jemna goda humör, hans uppfinningsrika hjerna. Han egde, hvad som felades en Nicander, en Stagnelius, »connaissance de planches», kännedom om scenen. Han visste, hur en pjes skulle vara gjord för att spelas; han diktade aldrig läsedramer, stora deklamationsnummer; nej, innan han skref, tänkte han alltid först, hur repliken skulle »göra sig» i ett samtal på scenen. Ofta nog lämpade han sin typ efter aktörerna. Så till exempel skapade han för Stjernström Dardanell och Kolar-Knut i sagospelet Döden fadder och för Fredrik Deland sina ypperliga kälkborgare, Filman, Konjander, Bautastenius, Blackstadius. Ofta nog lånade han ideerna från utlandet, tog hvar det kunde passa sig en tysk eller fransk pjes, omarbetade vissa scener, utarbetade nya, gjorde den så lokal, att stockholmarne förstodo den, och fram ur denna process
* En återuppstånden skämtare, camera-obscura-bilder af M. Cramér, utgifna af B. Schöldström.
Källa: Project Runeberg ·