Sida 254
11. Revolutionsåret 1848
254
REVOMJTIONSÅRKT 1 848.
Norra Smedjegatan. Ny kamp, nytt blod, nya offer, nya skott. Folkets barrikader kastades öfver ända. Fransmännen i Stockholm voro inga parisare. »Huru många, som fallit, vet man ej. Sju lik exponerades uti polislikrummet. Uti två rakstugor i grannskapet af stridsfältet inburos under och efter kampen i den ena sexton, i den andra elfva, dels döende, dels svårt sårade »rabulister». Af militären föllo två eller tre och många sårades, kommendanten, öfverste Dævel, deribland.»
Konungen uppvaktades af borgerskapets äldste, af riks-dagsdeputationer, af väpnade unge män, hvilka önskade bilda ett nationalgarde på slottet. Der rådde endast oro, villervalla, bestörtning. »När» — skrifver Posihumus — »jag kom in i det rum, der konseljen tillbringat natten, sågo samtlige herrarne ganska medtagne ut. — — Man talade om intet annat, än att kartescher skulle på aftonen komma att användas. Mycken modlöshet såg jag omkring mig och hörde talas om en ännu större. Den oväntade ihärdigheten hos upprorshopen i förening med den ringa trupptillgången i hufvudstaden hade skrämt och förlamat.» Alla ordningens band lossades i en handvändning, öppen taffel hölls, all etikett glömdes; polismästaren skildrade några scener från barrikaderna; en och annan trodde på myteri, bland dem konungen.*
Strax efter marsdagarnes oro, den 22, skref A. I. Arwid-son följande bref till Wallmark: »Vi hafva nu åter bestått
* Angående det nya nationalgardet skrifver Trolle-Waclit-meister: »Med de unge officerarne och civilembetsmännen, hvilka tillsammans utgöra flertalet, äro här sammanblandade artister, litteratörer, aktörer och nu, sedan bildningscirkeln slagit sig dit, äfven gesäller. Alla dessa, utmärkta af en hvit kokard och försedda med ett säkerhetskort, hvarförutan nu ingen insläppes på slottet, utgöra en brokig och högst vidunderlig samling i pelarsalen, der de om aftnarne hafva sitt högqvarter och trakteras från den kungliga taffeln, som halfva natten står för deras räkning. De hafva till närmaste chef generalen och öfverstekammarherren Mauritz Lewenhaupt, f. d. ståthållare, som nu med en liten vridning på dopnamnet får heta general Lamoriciere. Den kungliga familjen blandar sig ofta i denna flock. Men bland så många slår det ej fel, att der finnas de, som äro opålitliga, »des faux frères», hvilka här hafva ett ypperligt tillfälle att studera sig in i de dispositioner, som tagas. Så till exempel befann sig deribland samme aktör vid lilla teatern, som ledde anfallet vid utrikesministerns hotell. Han tillika med en annan blef dock af kamraterna fördrifven.»
Källa: Project Runeberg ·