Sida 260
11. Revolutionsåret 1848
260
KEVOLUTIONSÅKET 1818.
fràn sht lyckliggjorda folk. Er stund är slagen, mine herrar! Jag beklagar, mjuka tjenare!
Nu skall bli andra ruter, nu skall bli annan lek!
På sillsallat ni bjudit, jag bjuder er på stek.
Men nog blir såsen mustig, — jag lägga skall deri
Minst några tusen bomber med litet godt uti. .
Salladen till den steken, ett riktigt gudamål,
Blir syltade granater med pickels och med stål!»
Här ega vi sålunda i en halft ironisk form skotten från barrikaderna, marsdagarnes kamp, segerhymnernas jubel, nederlagets förtviflan — och här, bakom kulisserna, skymta vi en gestalt, leende och med tårad blick skrifvande sina verser. En tröst eger han dock i missräkningens smärta: 1848 rensade atmosfären.
»Nekom ej, det piggat opp Det gamla Göta Lejons kropp!»
Då klingar det ödesdigra tolfslaget på nyårsnatten. Herrarne Rabi[lism, Liberalism och Reaktion försvinna och gifva plats åt Det nya året, som säger:
»Ur blodröd aftonrodnad upp jag stiger Och skådar öfver snöbetäckta grafvar. Hvarunder månget hjerta ligger brustet, Som fyllt med oro lifvets sköna verld! O, må den sol, hvars blickar jag nu möter, Ej mera spegla sig i blodig bölja! Nog vill den klara solen hellre lysa På fridens palmer än på krigets svärd. I detta hopp jag bjuder eder handen; Så knyten hop de lösta samhällsbanden Och låt den kärlek evigt blomstra här, Som himlen skänkt och jordens sällhet är!»®
* Pjesen uppfördes d. I —17 januari 1849. Musiken var dels af Ahlström dels af Blanche. Stycket återfinnes i Örebro Tidning 1850, N:is 1—5.
Källa: Project Runeberg ·