Sida 299
14. Folktribunen och diktaren
BLANCHE OCH FOLKET.
299
innefattar hans börd. Folket, det är modern, barnaåren och skoltiden, minnena frän Sporrongska gården, »paradiset» och Klara. »Uppväxt» •— säger han i ett plenum — »bland handtverksklasserna, lärde jag tidigt känna deras mödor och försakelser; jag har knappast ett barndomsminne, som icke är förenadt med sågens rassel och hammarens slag. Jag irodde, att det hörde till lifvets ordning att arbeta från fyra på morgonen till åtta eller nio på qvällen; förströelser eller njutningar kände jag icke ens till namnet.» Dessutom hade inbyggarne på malmarna valt honom — hufvudstadens fattige, småborgare och handtverkare, grannarna till hans Malmgård, Ladugårdslandets småfolk. Medvetandet derom gjorde honom till folktribun lika mycket som känslan af den personliga slägtskapen. »Det är icke i palatserna, jag räknar pluraliteten af mina valmän» — sade han — »jag har dem på de aflägsna malmarnas tomter. Andra hafva sina särskilda intressen att bevaka; jag har mitt, jag också, och det är fattigdomens stora intresse.»
Tanken på dessa valmän låter honom i Borgarståndet skarpt hålla igen i fråga om nya anslag. Sparsamhet är ett slagord på hans program, säger han. »Måhända är det icke de mera bemedlades, de rikares, de lyckliges, men det är icke heller på deras vägnar jag här står.» Alltså: ingen konsideration, när det gälleri Intet apanage åt H. K. H. prins August! Inga 36,000 riksdaler på debetsedeln! »Jag har icke hjerta att för utgifter, som icke ovilkorligen äro nödvändiga, bortkasta folkets fattiga guld, som inför mina ögon immar af folkets svett och tårar.»*
På samma grund önskar han 1868 en nedsättning i anslagen å den Första hufvudtiteln. Riksdagsmannen Jöns Pehrson väckte motion i ämnet. Blanche instämmer, ty — sade han — »i dessa motioner talar en hyddans röst, en folkets, som icke får föraktas, då den utgår från tusendens läppar.» Folket har i intet fall omätliga tillgångar. »Det händer, att hur länge man än öser och öser, man till slut kommer till botten, och då stöter man på dessa vulkaniska källsprång, som bränna dem på fingrarne, som ösa — och
* Borgarst. prot. ii februari 1860. Med anledning af Blanches uppträdande i apanagefrågan fick lian tacksägelseadresser från Örebro, Halmstad, Helsingborg ni. m.
Källa: Project Runeberg ·