Sida 28
1. Barndomsår och barndomsintryck
28
BARNDOMSÅR OCH BARN DOMSINTRYOK.
våren och om hösten den genomskinliga astrakanen, den glödande rosenhägern.»
Här i den lilla trädgården, Ekströms paradis, så kallad efter egaren, ett gammalt original, gräfde och planterade unge August vårtiden. Här i det präktiga lilla lusthuset med takmålningen, föreställande Pomona och Vertumnus, residerade han ofta hela sommaren för att vakta astrakanerna.
1827 blef August gymnasist och vistades under ferierna på en gård under Djursholm, i egenskap af informator för arrendatorskans son; och här lärde han känna den gode klockaren i Danderyd, hvilken han förevigat i en läng töljd berättelser.
Då och då hände det, att han bjöds på en fin bal, möjligen till en friherrlig eller greflig familj, och då måste han »för all del» uppträda i handskar. »Mellan danserna serverades mandelmjölk, konfekt och tårtor till öfverflöd. Det var annat det än smörgåsar med mesost, som vanligtvis vankades på dylika tillställningar inom våra anspråkslösa kretsar,» säger han.*
1829 slutar han på gymnasium, och när han går ut i verlden, ut ur Ekströms paradis, tager han med på resan ett litet egendomligt minne. Tidigt en sommarmorgon såg han skalden Nicander jemte den rike grosshandlaren Wagner i trädgården och hörde dem resonnera om Göta kanals skapare. »Det tal, Platen höll på Riddarhuset när hans älsklingsfråga sist var före, är det ståtligaste som någonsin hållits i någon representativ församling,» sade Nicander. »Stor som statsman, var han i den stunden äfven stor som skald.» — »Skald,» svarade Wagner, »det förstås, jag sätter stort vä^de på skalderna, men lägga de sig i materiella saker, då blir det alltid på tok.» — »Ack,» sade Nicander, »bure det aldrig oftare på tok, än när poeterna lägga sig i det materiella, då vore det ett lyckligt samhälle. Då skulle inga finansiella kriser inträffa, — — då skulle inga konkurser på millioner göras cch som bringa en mängd oskyldiga familjer till tiggar-
* Mest umgicks han hos en friherrlig familj, von Willebrand, der en jemnårig son fanns (sedan husarlöjtnant). Blanche prisar sedermera ofta sina barnaår såsom en lycklig och glad tid. »Lyckliga tid, lifvets aldrig återkommande sabbathl» (Röfvaren, Freja 1840) eller »man glömmer stormarne omkring sig, när man af minnets trollspö tillbakaflyttas till sina första dagars leende dal och doftande rosenbilder» (Flickan i Stadsgården).
Källa: Project Runeberg ·