Sida 341
16. Folkpolitik, folkbeväpning och folkhjeltar
ENGELBBEKTSFESTKN 1805.
341
mycket väl uppvägde herrar presters predikningar, hvilka, enligt Blanche, bruka vara »torra som herbarier».*
Så kom den minnesvärda festen i Örebro 1865, då Engelbrektsstatyn, omgifven af skarpskyttekompanierna, aftäcktes. Festen blef på samma gång en triumf för skarpskyttarne, hvilka ju sökte härleda sina anor från Engelbrekt. Så tolkade åtminstone August Blanche dagens innebörd; så trädde den fram för diktarens fantasi — Sveriges Garibaldi, omgifven af sin folk-armé. »Engelbrekts bild», sade han inspirerad, »kunde och borde ej resas, innan den frivilliga folkbeväpningen stod färdig att mottaga honom. Och nu har detta skett. Folket har emottagit sin hjelte, och det har helsat honom, såsom det höfdes, med vapen i hand. De statsmän, som under 1640-talet ledde Sveriges öde, eröfrade mycket åt oss, som sedan gått förloradt; men när de afskaffade den allmänna folkbeväpningen, arfvet från urminnes tid, var det nära att Sverige gått samma väg. Sverige kunde resa sig och segra efter ett Nördlingen, men var så godt som tillspillogifvet efter ett Pultava. För första gången då kunde vårt land hejdlöst sköflas af barbarer. Det är detta, som hädanefter icke får, icke kan ske, ty folkets kraft, lagd i dagen af Engelbrekt, har vaknat efter seklers slummer. — — »**
* Valkyrian, skarpskyttekalcnder för i 869.
*® De som jemte Blanche ifrigast verkade för skarpskyttesaken voro grefve C. A. Adlersparre (Albano) och dåvarande löjtnanten
Julius Mankell. Efter ett porträtt från 1860-talet.
Källa: Project Runeberg ·