Sida 345
17. Den polska rörelsen och den italienska resan
KARL XII.
345
Pultava till ett verldshistorisk! nederlag, hvilket satte en dam för en mycket stor politisk tanke. Denna var intet annat, än kulturens, civilisationens, vesterlandets och frihetens korståg mot Östern, hvilken i sig inneslöt barbariet och despotismen. Bäraren af denna så betydelsefulla tanke blef då den öfvervunne i slaget vid Pultava, det vill säga den omtvistade storheten Karl XII. Han, den unge despoten, upphöjdes till martyr, omskapades till frihetens och kulturens riddare, och när man ville hugfästa dessa krigares minne, hvilka hade offrat sig för den verldshistoriska tanken, firade man dem alla i deras hjelte, konungen.
I uppropet till Pultavafesten uppmanades allmänheten att anteckna sig för bidrag till en staty öfver Karl XII, »denne ridderlige konung, som, sjelf den tappraste bland tappre, ledde dessa hjeltar i striden»; och på festen uppträdde August Sohlman i talarstolen, klädd i sitt kompanis skarpskytteuniform, och ordade för en insamling till det fosterländska ändamålet. Sohlmans oration torde vara typisk för stämningen, typisk för uppfattningen af konungens karakter, typisk för vindskiftet i den andliga väderleken. Nu gjorde man nämligen Karl XII till svenskheten, svensken par préférence, nationalförsvarets hjelte. »I denna tid» — sade Sohlman — »då tanken på nationalförsvaret med utomordentlig kraft genomgår hela folket och eldar så många män och ynglingar till stora ansträngningar och uppoffringar, nu skulle Karl XII:s enkla bild innebära en kraftig uppmaning till mandom, kraft och ihärdighet och till bortläggande af allt falskt prål och flärd.»
Ännu mer typiska äro Sätherbergs ord i Runor vid hjeltestoden 1868. Der säger han, att Karl icke var någon gengångare från vikingarnes och kämpasagornas oroliga ålder. Der säger han, att Karls mod icke blott var en krigares, utan äfven en tänkares, ett stort snilles hjeltemod. Karl vågade nämligen tänka högt om Sveriges folk; Karl gjorde sig till bärare af en mensklighetens idé och inkastades i krig ej af smak, men af nödtvång. Dessutom var han ren, obefläckad och enkel, full af stora tankar, vän af tankens idrotter, mensklighetens symbol, en man fore sin tid.
En komité tillsattes för den fosterländska saken. Medel insamlades öfverallt i landet, och den 30 november 1868 aftäckte man bilden af nationens hjelte*.
Källa: Project Runeberg ·