Sida 31
2. Tidens karakter och pressförhållanden
ABSOLUTISM OCH SKUGGRÄDSLA. 31
han statskassan med sin egen. Ingen sökte heller att rätta honom i tid. Personer ur hans omgifning gjorde snarare motsatsen; redan 1811, då bondeupproren pågingo, ville man att Karl Johan skulle tillgripa diktaturen. För ärendenas behandling gälde ej någon regel. Hände det att man öfver-trädde grundlagen i konseljen, hvilket, berättas det, verkligen kunde ske, gömde sig herrar statsråd bakom konungens rygg, och konungen var, såsom bekant, oansvarig. Lika stort sjelfsvåld rådde äfven i embetsverken. Förmännens vilja upphöjdes till lag, och förmännens bud voro ofta ingifva af godtycket.
Karl Johan dominerades af en ytterlig skuggrädsla Öfverallt misstänkte han revolutionära stämplingar, minor anlagda af de landsflyktige Vasarne, och stundom förvandlade honom skuggrädslan till despot. I Stockholm inrättades en hemlig polis, med talrika filialer öfverallt i landsorten. Ingen fick stå i förbindelse eller brefvexla med Vasarne, och allt hvad de män, som omgåfvo honom, hviskade, satte konungen tro till, äfven om det var orimligt. Deraf förleddes han till en hel mängd af åtal, dumma, tanklösa, upprörande, godtyckliga; derigenom ingrep han i den enskildes frihet, och så gjorde han sig löjlig eller ådrog sig missaktning.
I Ställningar och förhållanden skrifver derför Crusenstolpe: »Du liksom hela Sverige har sannolikt otaliga gånger hört omtalas Lagerbjelkes politiska skuggrädsla, äfvensom huruledes han och någon annan vexelvis uppskrämma hvarandra. Skrålet af en drucken, ljudet af en hvisselpipa, åsynen af ett par drängars i rörelse satta knytnäfvar, en grupp på gatan af några högt talande eller häftiga åtbörder
Karl XIV Johan.
Källa: Project Runeberg ·