August Blanche och hans samtid

REFOBM-LITTKRATUE.

393

en afgörande kamp. När slutligen i maj den olycklige Riex ännu sitter inspärrad i sitt häkte i Stockholm, fäller man detta varnande och bekanta yttrande: »Må vi minnas den sanning, som Laboulaye uttrycker sålunda: la libertè du dernier des miserables est 1'affaire de tous. Des que les formes legales sont menacés, des qu'un citoyen est injustement atteint, tous sont menacés.» —

I början af januari 1865 lät centralkomitén trycka ett manifest »till svenska medborgare», innehållande en redogörelse för representationsförslaget och uppmanande stånden att antaga det vid riksdagen. Först och främst vände man sig till adelsmännen och presterna, hvilka i en artig och fint smickrande ton förehöllos det storslagna i att lyda folkviljan. Förslagets antagande — hette det i skrifvelsen — »skall ändtligen göra slut på den oro, hvilken, om förslaget förkastas, hotar att uppflamma till en strid, som fosterlandsvännen skulle djupt beklaga I» Äfven De Geer sjelf yttrade i konseljen: »Det är möjligt, att vi ännu icke kommit nära gränsen af detta för sent, som dock mången gång oväntadt genljudit öfver andra länder; men jag kan icke inse något skäl, hvarför närvarande ögonblick skulle vara för tidigt!-»

Allt detta torde ej hafva fallit reformens motståndare synnerligen på läppen — de hade icke spått sannt! Trögheten var förbi och hetsigheten fortfor — och det i sådan grad, att en och annan talade om det sjuka, utdömda och förmultnade samhället. Otaliga broschyrer vände sig mot förslaget, hvilket kritiserades såsom grundläggande ett penningvälde. Boström uppträdde med en kort och skarp afhandling, der han i enlighet med sin statslära sade,"att ståndsrepresentationen »är den enda rätta och förnuftiga folkrepresentationen. — — Alla andra representationsformer äro mer eller mindre endast tanklösa och förnuftlösa tillställningar, hvarigenom vissa medborgare sättas i tillfälle att med sken af lag och rätt votera och besluta om rättigheter, som icke egas af dem sjelfva, det vill säga i tillfälle att (skenbart) lagligen begå uppenbara rättskränkningar eller brott.» En sådan representation liknar han vid en röfvarhop. »Nu» — slutar han — »då den okunniga mängden har råkat få hand oiii staten, så att sjelfva de högste embetsmännen i riket erkänna sig ledas af henne, nu vill man af pur sinlig råhet