Sida 420
20. Blanche i »Illustrerad Tidning» och hos de nyliberale
420
BLANCHE HOS DE NYLIBERALE.
anspråk samlade, som efter all anledning komma att blifva de mest brännande tvistefrågorna för framtiden.»
Andra sökte göra det till ett nytt revolutionsplakat, en »de menskliga rättigheternas förklaring», sade man. Toge man det på allvar, hette det i en skrift, »så skulle det bevisa tillvaron af en fraktion, som arbetade på att rycka vårt land ur den jemna och lugna reformationsprocess, hvari alla goda medborgare hoppats att vår utveckling skulle försiggå, för att i stället kasta det in i den revolutionära strömhvirfveln».*
Här se vi alltså ett liberalt reformprogram oaktadt alla klagomål öfver svenska folkets tröghet. Här se vi ideer, som förut äro oss välbekanta, särskildt i afseende på kyrka och undervisning, qvinnoemancipation, kommunal rösträtt, sjelfstyrelse, kunglighet, försvar, diplomati. Ty hvad är det omfattande och djerfva manifestet annat än konseqvensen af August Blanches åsigter? Hvad är det annat än hans ideer formulerade, ordnade i system och uppstälda som partiskrift? Och ligger icke en svag reminiscens af Bakunin dold under de mer revolutionära principerna?
Alltså, man anar redan på förhand Blanche; man kan nästan med visshet säga, att han är der, äfven om han ej sjelf formulerat satserna. Bekräftelse på sin aning får man i ett nytt bref från Stockholm till Snällposten af den 30 januari. Programmet, berättas det, har utgått från »ett radikalt politiskt sällskap, som under ett halft års tid haft sina sammankomster på den gamla klassiska källaren Tre Remmare, men numera flyttat till Hotel Royal. Detta sällskap, som bildats af herrar Blanche, Ödman, Hedin, Mankell, Schultz m. fl., lär nu med sig förenat ett ganska stort antal af Stockholms lägre borgerskap samt flere riksdagsmän: Uhr, Jonas Andersson, rektor Olausson samt de fleste skånske riksdagsmännen af bondeklassen.»
I en ny korrespondens af den 27 april hette det, att sällskapet kallades Royalister, samlades på Hotel Royal två gånger i veckan och alltid valde ordförande vid hvarje nytt möte. »Sällskapets tendens», skref korrespondenten, »är icke begränsad af det uppstälda programmet, utan lärer detta sig så kallande ny-liberala parti icke ämna stanna förr, än Sverige blifvit förvandladt till republik. Bland medlemmarne uppgifvas skräddaren Söderstedt, själen i tidningen Fäderneslandet, Schultz, gammal student, qvickhufvud och hufvudredaktör af
* Se broschyren »Riksdagen 1868, principer och personer Is af G. Renholm.
Källa: Project Runeberg ·