Sida 422
20. Blanche i »Illustrerad Tidning» och hos de nyliberale
422
BLANCHE HOS DE NYLIBERALE.
nya fraktion numera inom Andra kammaren räknar några dussintal medlemmar, bland hvilka det skulle vara mycket lätt att nämna åtskilliga, som hvar för sig kunde stoppa ett triumvirat af spekulativa portföljkandidater och principlösa
partichefer i fickan. —--Denna demokratiska fraktion
växer alltjemt. Den räknar inom sig personer, som under förra riksdagens oklara och ofullgångna partibildning utan giltigt skäl hänfördes till de gammalliberale, derför att be-traktarne nu en gång nödvändigt ville ha dem placerade på något håll. Men i de djupa lederna af hvad man kallar landtmannapartiet hemtar denna fraktion sin största numerär.»*
Det var äfven vid dessa sina två sista riksdagar— 1867 och 1868 — som Blanche uppträdde mot dödsstraffet, presterna, diplomaterna, riksmarskalken, statsråden, samvetstvån-get, hyckleriet med mera, får en mera frisinnad idériktning, sparsamhet, skarpskyttarnes befrielse från andra årets beväring och för en mera utvidgad kommunal rösträtt. Ja, vid dé-chargefrågans behandling gjorde han anmärkning, derför att Karl XV mot statsrådets önskan — åtminstone utan stöd af någon rådgifvares yttrande — hade fattat beslut i ett ex-propriationsmål. Här tyckte han sig se »det gamla enväldets drag», ty, sade han, »det kan icke vara förenligt med rikets sannskyldiga nytta, att man upplifvar minnet af det envälde, man för 60 år sedan befriades från med Guds hjelp och behjertade mäns bistånd. Ett folk kan icke vara nog ömtåligt om sin frihet. Det bör icke tåla, att man ens andas på dess spegelbild.»
August Blanche tillhörde det parti, som ej nöjde sig med en enkel representationsreform, sådan som den De Geerska. Han, liksom många af demokraterna, antog den icke för att stanna vid denna första stora seger, utan för att
* Partiet bildades ursprungligen af J. Mankell, S. A. Hedin och H. Wieselgren, hvilka äfven lära hafva uppgjort programmet. Åt-skilligt deri ogillades i början af Blanche; först efter en kort tids oenighet underskref han teserna. Marcellus uppger i Vet nya statsskickets politiska historia följande riksdagsmän såsom tillhörande partiet: A. Chr. Raab, A. W. Uhr, rektor A. W. Nilsson, C. A. Larsson, Per Nilsson i Östra Kulhult, Ola Jönsson i Kungshult, Ola Bosson Olsson, Jöns Pehrsson (han var icke med), Hierta, Jonas Andersson m. fi. Riksdagens. ny-liberale uppgingo snart dels i landl-viannapartiit, dels i den så kallade intelligensen. Bland andra, som tillhört de ny-liberale, må nämnas A. E. Nordenskiöld, Axel Key, Hjalmar Holmgren och Samuel Ödman. John Fürstenhoff och trädgårdsmästaren Forssberg tillhörde aldrig partiet.
Källa: Project Runeberg ·