Sida 60
3. Ungdomsperioden i Upsala och Stockholm
60 UNGDOMSPElilODBN I UPSALA OCH STOCKHOLM.
skildt, upptäcker man både den lärdes förnuft och den förnuftiges liberala åsigter, men bara de träda inom konsistorii väggar till sessionsbordet, är det som om pudret från de på väggarna sittande hundraåriga konterfejernas allongeperuker sänkte sitt flor öfver deras sinnen.»
Detta hundraåriga dam bredde sig öfver allt. Politik talades ej bland ungdomen i Upsala; allmänna angelägenheter följde man knappast med, och ringa eller intet kände man våra grundlagar. Allt som på något sätt uppväckte diskussion, som rörde dagens strid, som oroade stämningen, undanröjdes med omsorg af konsistorii vishet, och frågan om att inrätta en studentförening vid högskolan strandade, då man fann, att den skulle blåsa litet på dammet. Upsala betraktades som en härd för reaktionen. Aftonbladet döpte det till »ett ruttet torynäste»; lärarne kallade man »förtorkade mullvadar».
Julirevolutionen hördes knappast dit. Dock hyste man för Polen ett visst allmänt intresse. Man sjöng och poku-lerade och hatade hjertligt Ryssland. En morgon 1830 fanns den ryske czaren hängd in effigie i ett rep mellan Nybron och Vestra Ågatan. Vid festen för studentbeväringen 1831 i gamla botaniska trädgården dracks polackarnes skål. »Och nu» -— skrifver Wenström, som tillhörde beväringen
— »uppstämdes ett sådant hurrande, som om man redan rusade till anfall mot ryssarne. Ett sådant larm uppstod, att en af de nye krigsmännen, hittills ovan vid ett dylikt huserande, jämmerligt jämrande sjönk ned på foten af katedern med händerna för öronen. Jag tog mitt parti och skrek med för att plågas mindre af de andra.»
Flertalet gjorde nog som han sjelf — skrek med — och styrkan af deras sorg kan betviflas, då nian hör, på hvad sätt de demonstrerade efter Warschaus fall. »Sorgen blef stor»
— skrifver Johannes Sundblad —; »efter anslag å postkontoret samlades studenterna mot aftonen för att utgjuta denna i toner. Ett långt tåg drog upp till slottet, en stor ring slöts omkring Gustaf Vasas byst, och nu sjöngs: Viken, tidens flyktiga minnen! O, yngling, om du hjerta har att trampa fädrens fjät! på ett sätt som endast studenter kunna sjunga.»
Allt detta är godt och hedrande för de unge, men när kåren strax derefter tågar ned till Stora torget och kallar ut herr Bruzelius, redaktör för Correspondenten, och hotar honom med stryk för hans artikel om borstpojkarne, hvilka enligt
Källa: Project Runeberg ·