Sida 85
4. »Freja» och tidningsgrälet 1837
FREJA OCH AFTONBLADET.
85
dikterna) kunna så gripa det »fosterländska och frisinnade Aftonbladet», att det räckte handen till en försoning åt
skalden?---Hur rörande skall det icke blifva för
allmänheten att se det stora bladets ädelmod, som förlåter den, som det oförskämdt förorättat 1 Den lycklige skalden kommer säkert att nu erhålla den lysande upprättelsen af ett rökoffer 1 Huruvida rökelsen kommer att antändas med de numror, hvilka förut innehållit ovett mot Atterbom, känner man ännu icke, förr än Aftonbladet hunnit utfinna, hvarifrån vädret blåser. En gnista hopp om bladets fallenhet för en liten fin vändning skulle man tycka sig finna deruti, att på yttre sidan af omslaget aftonbladspressens firma, L. J. Hierta, står tryckt. Det roliga är emellertid, att skalden i sjelfva denna bok, hvartill omslaget sålunda blifvit tryckt hos angriparen, tyckes presentera en blomma af egen art, just enkom åt sjelfva aftonbladspressen, hvars åsigter den ypperligt representerar.» (Freja 1837, N:o 47.)
I ett efterföljande nummer erhålla vi förklaringen. Den 16 jnni fortsättes recensionen, och der finner man lösningen på den märkliga Frejagåtan. »Innan vi» — heter det — »ytterligare framställa några särskilda tankar om Atterbom, tillhör det oss att presentera den blomma, han tyckes enkom hafva diktat för Aftonbladet. För den, som med en mindre djup blick i naturen än Atterbom, ville tänka efter, hvilken ört vore den mest passande symbol för den store publicisten, skulle det tyckas, som nässlan vore det, både för sitt ruskiga yttre och för sin ilska mot hvar och en, som råkar komma den för när. Äfven malörten har vissa egenskaper, som göra den till en passande representant af Aftonbladet. Han är bitter och frodas mest på grafvar. Men den store skalden har valt:
Bolmörten.
Det lystna, det mättar först då din lust, När dess väg åt dunklet och skarnet bär; Det egna, det frodas först då med must, När till gift det blir, som allt annat tär.
Hur platt är all skogsbygds, all oskulds pris! I landsvägsdiken, i stadsbogränd, Der vinkar och ångar mitt paradis, Der ser under lugg jag på mången känd.
Källa: Project Runeberg ·