Sida 121
Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
»Ser man på så oskyldig hon gör sig,» fortfor kommissarien under samma skämtsamma ton; »om Sara blott ville säga mig, hur det är henne möjligt att komma åt nyckeln, den jag hela dagen bär i min ficka och om natten alltid har på mitt högra långfinger?»
»Nyckeln! Hvilken nyckel?»
»Nyckeln till min kassakista, måtte hon väl veta!»
»Har jag haft nyckeln till kommissariens kassakista?»
»Ja, det vill säga, hon har först tagit den från mitt finger och sedan satt dit den igen... Men hur det kunnat ske, utan att jag vaknat, jag som är så lättsöfd, jag som sofver lik en fågel, det är mig oförklarligt, och derför är jag nyfiken att veta hur det gått till.»
»Och hvad skulle jag väl ha gjort med nyckeln?»
»Öppnat min kassakista, naturligtvis.»
»Och hvad skulle jag ha gjort i kassakistan?»
»Tagit på narri, det förstås, ena gången en silfverskål, den andra en gulddosa, den tredje ett juvelsmycke och så vidare... Gamla toka, som ännu kan vara road af dylika barnsligheter!»
»Det vill säga att jag stulit ur kommissariens kassakista!» utbrast gumman, resande sig från stolen, gulgrön i ansigtet af harm.
»Stulit!» upprepade Brodén; »hvem har sagt stulit?... Mellan främmande personer heter det visserligen stjäla; men emellan slägtingar och goda vänner heter det ju blott taga, men på narri, på spektakel, för att sedan, när egaren börjar bli ängslig och håller väsen, ge alltsammans tillbaka och göra honom glad igen... Ingenting ondt i det, aldrig skadar det att göra en menniska glad, om också sättet icke alltid är det finaste... Det är just de omvexlande sinnesrörelserna, som pigga upp lynnet och hålla själ och kropp tillsammans... Visst är det så, tokroliga Sara!»
»Kommissarien är galen!» ropade Sara, görande min af att gå.
»Spela nu inte längre, menniska!» ropade Brodén, hållande henne qvar; »ut med sanningen, så framt ni inte vill att jag skall tänka det värsta om er!»
»Ni tänka det värsta om mig!» yttrade gumman med den djupaste förtrytelse; »om mig, som i trettio år vårdat ert hus och under hela denna tid inte fått så mycket som af en knappnåls värde ur er hand!... Ha inte mina gamla
Källa: Project Runeberg ·
