Sida 180
Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
kunnat lefva i många år, denne skogarnas Methusalem; men rikedomen blir hans undergång, liksom den blef mannens i Röda huset.»
*
Älskande tala i Frankrike från porttröskeln, i Spanien från balkongen, i Orienten från terrassen och i Sverige — kanske från ett bränneri.
Veckan efter den märkvärdiga middagen på —näs hos grefve *** började byggmästaren Pettersson sitt arbete på det stora ångbränneri, som på bemälde gård skulle uppföras.
Nästan dagligen uppehöll han sig några timmar hos arbetsfolket der, och ofta vid sådana tillfällen råkade han grefve *** och fröken Marie Louise.
Vana vid hufvudstadens rörliga lif, trifdes de icke alltid bland de stela blomsterrabatterna eller i parkens tysta alléer. Ett byggnadsarbete medför mycken omvexling. Yxans hugg, sågens rasslande, arbetsfolkets prat, allt framställer en tafla af lif, som i synnerhet på den eljes så stilla landsbygden väcker uppmärksamhet och bjuder förströelse.
Visserligen blef vår byggmästare icke mera bjuden på middag eller på någon annan större tillställning hos grefve ***, men ofta gick grefven ned till byggnaden och kunde långa stunder språka med byggmästaren, begge förtroligt sittande på samma bjelke.
Ibland satt äfven fröken Marie Louise bredvid dem på bjelken.
Ej underligt då, om vid sådana tillfällen den unge mannen tyckte, att den gamla grofhuggna furan fick nytt lif, nya grenar, nya löf och blommor, blef, med ett ord, så vacker, att det verkligen var synd att lägga in den i väggen till ett bränneri. Och kanske tyckte Marie Louise detsamma.
Så länge känslan, ännu utan namn och ord, hvilar i våra bröst, blommar hon sitt härligaste lif, fyller hela vårt inre med sin välgörande doft, ger näring åt vårt lugn och lif åt våra dygder.
Men gif henne ord, låt vinden sprida detta ord ut kring verlden, denna verld, som menniskorna sjelfva byggt upp, fast icke alltid på den grund som Gud en gång lade, — då vaknar vedermödan, liksom roffågeln vid dufvans vingslag, då börja fördomarne sitt vanliga spel, och när den
Källa: Project Runeberg ·
