Sida 181
Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
arma känslan, förvirrad och förföljd, återsöker sitt forna oskuldshem, för hon alltid med sig något af det gift verlden sprutat öfver hennes vingar, och det är förbi med vårt lugn, ofta förbi med en och annan af våra dygder.
Ljufvast för älskande är derför den tid, då man icke talar, men förstår, då man icke handlar, utan blott tänker. Kanske är också lifvets lycka blott en dröm. Oftast är dess njutning dess död.
När en ung man och en ung qvinna egna hvarandra sin hela aktning, såsom verlden och kanske de sjelfva ännu blott kalla det, följa snart deras hjertan med, ty denna aktning är en lögn, om ej dess frukt blir kärlek.
Tala aldrig om vänskap mellan ungt folk af olika kön. Vänskapen fordrar för sin tillvaro många års bekantskap och bepröfvadt förtroende. Den skrider lugnt framåt med refvade märssegel.
Men kärleken, oftast ett ögonblicks verk, sätter genast alla seglen till och måste antingen framåt eller kantra.
Ungefär derhän hade sakerna kommit med afseende å ifrågavarande unga personer. De kände ett obeskrifligt nöje hvarje dag de mötte hvarandra, fast de aldrig öfversatte detta nöje i ord.
Fantasien har för öfrigt så djupa perspektiv och följaktligen så mycket att bjuda på, att man icke märker, hur afståndet i verkligheten småningom förminskas, till dess man, utan att veta huru det gått till, kommit hvarann så nära, att man i själ och hjerta slutligen blifvit ett.
När två lågor en gång sammansmält, kunna de icke gerna skiljas utan stor ömsesidig förlust och saknad. Må den ena brinna på ett talgljus och den andra på ett spermaceti, förenade bilda de dock en stor och vacker låga; men skilj dem sedan, och de skola hvar för sig se små och bedröfvade ut.
Så ofta Marie Louise hade några väninnor hos sig, bar det af med hela sällskapet till nybyggnaden. Det var så roligt att springa på stockarna, medan den hygglige byggmästaren införde dem i arkitekturens hemligheter.
Han lärde fröknarna, att grunden måste läggas först, innan väggarne resas, och förklarade hvad takstolar ville säga, stolar icke för fröknar och mamseller att sitta på, utan på sin höjd för plåtslagaren och sotaren. Men det är
Källa: Project Runeberg ·
