Sida 185
Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
»Men om er far fordrar, att ni kastar er i vattnet för att fånga en krokodil?»
Byggmästaren betraktade fröken med en förvånad blick.
»Ni tror då, nådig fröken,» svarade han, »att en far någonsin kunde begära en sådan orimlighet af sitt barn?»
»Hm!» utlät sig fröken. »Men det blåser så kallt från sjön i dag... det är bäst att vända åter.»
De begåfvo sig på hemvägen.
»Ni har rätt, det vore en orimlighet,» återtog Marie Louise; »men det finns nog nästan lika stora orimligheter här i verlden som både befallas och efterkommas... Jag vill taga ett annat exempel.»
Konrad såg frågande på henne.
»Om er far fordrade af er,» fortfor hon, »att ni toge till hustru en flicka, som ni omöjligen kunde älska, skulle ni göra det?»
»Jag skulle för min fader offra mitt lif, om det vore nödvändigt för hans egen välfärd,» försäkrade Konrad, »men offra hela min framtida lycka och, hvad som än värre är, en annan varelses lycka, det tilltror jag mig inte kunna göra... Jag vet nog, att dylikt flera gånger händt, fast jag aldrig kunnat fatta, hur det är möjligt att ingå en så vigtig förbindelse med den som man bestämdt vet icke älskar oss... Det är ju detsamma som att spränga porten till ett hus och ändå begära att bli välkommen hos värden.»
»Ni ser således, att det ändå finns något hvaruti man icke blindt bör lyda en far?»
»Ja visst. Man bör vara en god son eller dotter, ty det bjuder tacksamheten mot våra föräldrar, mindre för det lif de skänkt oss, än för den uppfostran och vård de gifvit sina barn, ofta med stora försakelser för sig sjelfva... Men menskligheten och staten fordra, att vi äfven skola vara goda medborgare. Familjen, som i början var allt, suckade i århundraden under den blinda lydnadens ok, men frigjordes slutligen af det vaknande förnuftet. Den patriarkaliska fångtröjan, ryckt från familjen, blef sedan länge statens egendom, som använde den mot sina egna medlemmar. Då kom kristendomen och talade om menniskans rätt och lossade något på banden. Despoterna ville draga till dem igen, men menskligheten och den medborgerliga friheten hade en gång fått luft och ville icke qväfvas ånyo. De vidgade ut sig med oemotståndlig kraft, de grusade troner,
Källa: Project Runeberg ·
