Sida 211
Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
»Hå bevars!» sade sjökaptenen; »varskor jag inte en ny salongspassagerare.»
»Men som sjelf styr den skuta han befraktat,» svarade byggmästaren utan att resa sig upp, ty han kände en oöfvervinnelig motvilja för den der sjökaptenen.
»Ni var mig en lustig ture, ni, min gunstig herr patron!» yttrade denne.
»Fägnar mig att ni tycker så... Jag har kommit hit för er hustrus skull och äfven för er egen.»
»Men hvad vill ni min hustru? Och hvad tusan vill ni mig? Och hvem är ni sjelf, efter min hustru, det våpet, inte presenterar er.»
»Jag är en vän till en af er hustrus ungdomsvänner.»
»Ungdomsvänner, ha-ha! Jag ser nog under hvad flagg ni seglar... ungdomsvänner hela däcket fullt... legio, ity vi äro månge, eller, såsom det står i komedien:
»Mor min jag väl noga känner, Men far min är mig obekant, Men att han var en af hennes vänner, Jag ger mig fan på det är sannt.»
»Min bäste kapten,» recenserade byggmästaren, »ni spelar för mycket tragedi i ert hus för att kunna lyckas i komiska kupletter.»
»Men hvem djefvulen ger er rättighet att föra sådant språk i mitt eget hus!» ropade sjökaptenen, tagande ett steg närmare med begge händerna i hvar sin rockficka.
»Om jag säger er, att jag tagit mig denna rättighet i mensklighetens namn, så förstår ni mig inte; men om jag säger er, att jag i min ficka har trehundra riksdaler banko för er räkning, då begriper ni mig.»
»Trehundra riksdaler banko, och det för min räkning, det der låter någorlunda resonligt... men ändå har jag svårt för att inse huru... men skulle det kanske vara fråga om udda eller jemt?» tillade spelaren något lifligare; »jag gissar udda på öfversta sedeln.»
»Jag har i uppdrag att lemna er denna summa,» sade byggmästaren; »men med vilkor att ni tillåter er hustru lemna ert hus och vistas hvar hon behagar.»
»Ingenting annat?» genmälde kaptenen; »och för det får jag så mycket pengar... hvem kunde tro det skulle bli
Källa: Project Runeberg ·
