Minnesbilder [1]

genast hos den unge norrmannen anlagen för det underbara både i inspiration och exekution, med ett ord, något af det angelo-diaboliska som karakteriserade Paganini. Emellertid stod det icke till för någon dödlig att slå stråken ur Paga-ninis hand; men när denne lemnat Paris, ärfde Ole Bali större delen af hans publik och applåder, under det att Jules Jariin fortfarande affyrade sina batterier efter den retirerande mästaren. Det var också något eget för Parispubliken att se den unge reslige nordens son, med hår af lin och muskler af stål, beträda samma tilja som n}'ss förut uppburit den spindelspenslige italienaren med det ovala gula ansigtet, den korpsvarta stripiga manen. Man fann, att om Södern hade sitt Vesuvius, så hade Norden sitt Hekla, och Jules Janin skämde icke bort saken.

Det dröjde derför icke länge, förrän Ole Bull förvärfvat sig europiskt rykte, och med detta gående före sig återvände han till fäderneslandet och kom äfven till Sverige. Det var för ungefär tjugo år sedan. Vi veta icke om Ole Bull kan, liksom Paganini, spela på in sträng och locka fram toner med spatserkäppar, men han är tillräckligt mirakulös ändå, tycka vi. Hans inspiration är öfverväldigande, liksom hans färdighet förvånande ända till ytterlighet. Dock när man hör honom, hvem har tid att tänka på den ena eller andra? Hvem reflekterar öfver stråke och fingergrepp? — Det är myriader perlor af höga vattenfall, rika skogars sus, idel fogelsång och qvitter. De finnas som anse allt hvad de sjelfva icke kunna göra för charlataneri, och bland dem räkna vi åtskilliga herrar musici. Men det är alldeles detsamma som om en flicka, hvilken vore utmärkt i vals, skulle påstå att en Marie Taglioni eller Fanny Cerrito icke äro dansöser, derför att de kunna göra åtskilligt mer än vals eller polka-mazurka. För öfrigt måtte man väl ur sitt instrument få taga hvad man vill och kan, och gör man nu mer än hvardagligheten förmår, så är man otvifvelaktigt en stor talang, ett öfverlägset geni, en örn som flugan icke kan begripa.

Men Ole Bull har haft åtskilligt annat för sig i sina dar. En gång föll det honom in att bilda en skandinavisk koloni vid någon flod i Amerika; men den gången spelade han en dålig fiol. Han köpte sig ett större stycke jord och betalte det dyrt. Säljaren tog pengarna, men jordstycket fanns blott i säljarens fantasi, också ett fantasistycke* såsom man finner. Det finns andra än konstnärer som lefva af sin