Sida 231
6. Fönsterrutan
haga.
^ 231
»För all del, mitt herrskap,» sade assessorn, »låt inte mig bli orsaken till tvist mellan er båda... Bevare mig Gud från att på något sätt förmörka er lyckas himmel!.. . Jag ber derför om den äran att få rekommendera mig.»
Efter dessa ord tog assessorn af sig hatten och gick.
»Du är den odrägligaste menniska!» vredgades Charlott.
»Jag uthärdar inte med det här iängre!» utbrast Sebastian.
»Gifve Gud det vore så väl!» svarade flickan och vände honom ryggen.
»Hör du, Charlott, du!» ropade plåtslagarmästaren; »hur känner du den der herrn?»
»Hän bor ju midt emot oss,» svarade hon; »och han helsar alltid på mig, när han rider förbi våra fönster... Assessor Levander är en artig kavaljer och inte som en viss person,» tillade hon med en blick på sin fästman.
»Vacker assessor!» sade fadern; »han fick afsked på grått papper för det han lade sig i svänger med den der Palm, farbror din, Stenfjäll!.,.. En embetsmän som luren-drejar, det är inte skam till... sitter med sin stora lön, som vi få punga ut med.»
»Det ligger något lömskt i hans uppsyn,» inföll Stenfjäll.
»Det kostade på Palm,» fortfor mästaren, »att krypa fram med den junkern, men si han var tvungen som Dahlströms jakt, för si han måste för polismästaren yppa i hvad sällskap han var samma natt som din far blef innebränd, StenfjäJl.»
»Jag vet det,» svarade denne; »jag har varit mycket orättvis mot min stackars farbror... Hör du, min lilla Charlott, du får inte vara ond på mig... jag mente inte annat än väl med dig, min lilla flicka!»
»Du gör alltid illa när du menar väl... gör du inte det, kanhända?»
»Men du förlåter mig ju?»
»Det vet jag visst, det,» svarade flickan, gick ifrån honom och satte sig bredvid modern.
»Hvad är det nu för spektakel igen emellan er?» frågade mästaren; »kom hit, Stenfjäll, så får jag tala med dig.»
Stenfjäll satte sig bredvid sin mästare med ett bedröfvadt utseende.
»Det duger inte," min gosse,» hviskade mästaren till honom, »att vara så der flepig mot en qvinna, för då vän-
Källa: Project Runeberg ·
