Sida 437
6. Fönsterrutan
[discipeln.
437
»Jag har lofvat kamraterna, att han skall vara med pà frukosten ... ja, jag har till och med hållit vad derom, att han skulle komma.»
»Det var oförsigtigt gjordt af dig.»
»Får han dricka brorskål med ett dussin studenter, så skall du få se, att han blir en annan menniska.»
»Väl möjligt.»
»Klockan är åtta ... jag måste bort... du kommer då?... Klockan half tio springer jag upp och hemtar dig och din discipel. .. Helsa din fröken och det rätt hjertligt!»
Moje skyndade derefter på dörren och försvann.
Kandidaten, något lugnad af hoppet att få låna de penningar han behöfde, ämnade gå in till sin discipel för att göra sig underrättad om hans tillstånd, då en tredje
person inträdde i hans rum. Denne var en ung och utmärkt väl klädd herre, hvars ansigte var kandidaten fullkomligt obekant.
»Det är .ju herr kandidaten Stenfjäll jag har den äran att tala med?» frågade den främmande med den artigaste bugning.
»Ja.»
»Mitt namn är von Döhlen, kammarjunkare ... jag är från Stockholm och reser igenom Upsala.. . herr kandidatens blifvande svåger, baron Svärdfält, som fick veta att jag
Källa: Project Runeberg ·
