Sida 369
6. Fönsterrutan
hamnbusen.
369
elände ... Hu, hvad det är kallt och ruskigt!... Aldrig har jag frusit så förut 1»
Och ymnigare än någonsin förr runnö nu hans tårar, icke mera af » förtrytelsa och harm, utan af sorg öfver hans eget olycksöde, hans eget förlorade lif, som han nu först uppfattade i heFa dess afskräckande gestalt.
I älnaJen.
U
Källa: Project Runeberg ·










































































































