Sida 368
6. Fönsterrutan
368
pamnbusen.
»Ja ... jag vet.»
»Jaså, du känner henne?»
»Ja ..nej, nej, jag känner henne inte.»
»Följ mig upp -till henne, sä ger hon dig nägot, för hon är sä beskedlig mot alla menniskor... du .kan inte tro sä god hon varit mot mamma och oss... vi bo i samma hus, vi.»
Olof gapade pä Johan med ett uttryck af förvåning.
»Jag har helsningar till henne ifrån mamma, som nu är på landet... på Sjöbérg ... den goda baron Svärd fält skjutsade öss dit ut i går... känner du baron Svärdfàlt?»
Olof fortfor att betrakta Johan på samma sätt soqj förut.
»Hvarför ser du på mig så der underligt?» frågade denne.
»Mutter är god mot er... och baron Svärdfält är också god mot er?»
»Hvad sade du?»
»Ingenting, lilla herre!... Ingenting.»
»Ahl Se herr Johan!» hördes en röst från porten, hvarvid Olof ryste till.
»God middag, söta frul» ropade Johan och sprang emot fru Sohlberg, som nu visade sig i porten.
»Hur mà mamma och syster?»-frågade hon, fattande Johan vid handen och dragande honom med sig in i huset; »inte. ska herr Johan tala med så'ria der gatstrykare ... hvad sade han för slag?»
»Den stackarji satt och grät på trappan,» svarade Johan.
»Kom nu upp till mig, så får jag veta när mamma och syster komma hem,» sade hon och förde Johan med sig uppför trapporna.
Den »trefliga klädståndsfrun» betraktade derunder sin unge vän med något oroliga, forskande blickar.
Hamnbusen skred långsamt upp åt Storgatan. Kommen till hörnet deraf, stannade han och vände sig om, skådande tillbaka mot det hus han lemnat.
»Hvad han var glad, den goda gossen!» sade han för sig sjelf; »och han gaf mig den här riksdalern af godt hjerta, det såg jag tydligt... Hu, hvad det är rysligt att vara så här ensam!... Att inte ha någon som man kan hålla af. . . som man får hålla af!... Att inte ha mor, inte syskon ... ingen ... ingen ... Om jag hade det, som han har, skulle jag också vara glad, men jag har intet utom mitt
Källa: Project Runeberg ·
