Sida 372
6. Fönsterrutan
372
kaptenen'.
»I detta ögonblick,» mumlar mannen leende för sig sjelf, »eger jag en förmögenhet af minst tvåhundratusen riksdaler banko... jag skulle kunna sluta och slå mig ned i ro på mitt vackra landtgods i Östergötland ... men jag skulle dö af ledsnad och af brist på sysselsättning ... Nej, nej!... Millioner måste man först förvärfva sig, ty har man väl dem en gång, så har man sysselsättning nog, och man skall ej känna ledsnaden, knappast till namnet... Denna dag måste blifva för mig| en lycklig dag ... de välsignelser, som i förgår afton nedkallades öfver mig, måste blifva rika på frukter ... jag beredde fattighusens alla invånare här i staden en julafton så lysande, att knappast en konung skulle kunna framställa ett motstycke dertill... Man bör vara tacksam mot Försynen och kristligt dela med sig af sitt öfverflöd, om man vill att Försynen skall vara en huld äfven för kommande dagarl... Eller hvad tror du, kissan missan min?»
Katten ser på honom med sina stora gula ögon, i det han tager med tassen åt de utbredda dukaterna.
»Tappar vinner, tappar vinner,» höres en bred, skor-rande röst ifrån fönstret.
Mannen stiger upp och går till fönstret, i hvilket står en bur, mellan hvars förgylda gallertrådar en stor papegoja af ovanlig skönhet visar sig.
»Det slutar ändå med vinner, vackra Regina!» säger han med triumferande min.
»Vinner tappar, vinner tappar,» infaller nu papegojan.
»Tappar vinner, ska du säga,» yttrar mannen, räckande papegojan en sockerbit.
»Vinner tappar, vinner tappar,» pladdrar papegojan.
»Akta dig, Regina!. .. Tappar vinner, tappar vinner, hör du det!»
»Vinner tappar, vinner tappar,» fortfor Regina.
Misslynt läser mannen igen byrån, öppnar en blinddörr i tapeten och inträder i ett litet rum, högst ovanligt både hvad tapetseringen och möbleringen beträffar. Rummet är svagt upplyst af en liten från taket hängande lampa. Väggarne och taket äro öfverklädda med svart tyg, och midt på golfvet står en likkista af ek, öfverdragen med svart flanell. Massiva silfverplåtar pryda kistans lock och fötter. Den besynnerlige mannen närmar sig likkistan, rummets enda möbel, öppnar locket och beskådar enmansbädden i kistan med dess örngottskudde, garnerad med rika spetsar,
Källa: Project Runeberg ·
