Sida 409
6. Fönsterrutan
ett bal6amkkadt ljk.
4u9
Assessorn teg och tvärstannade, ty just som han skulle vika om hörnet, som ledde till den gata hvarinvid han bodde, blef han varse Palm, hvilken gick rakt emot honom. Levander tog ett steg tillbaka och for med handen m i bröstfickan pä sin tulubb.
»Var sà god, min herre, och kom mig inte för nära,» sade han; »ty, som ni vet, har jag här i fickan en liten vän, hvilken är som att tända eld i krut.»
»Var lugn, herr assessor I» yttrade Palm; »det är för gammalmodigt att låta kroppen gälda hvad själen brutit.»
»En vacker tanke, min vän I»
»Ni gaf mig i fjor en lexa, som haft ett helsosamt inflytande på mig.»
»Gläder migl... Jag visste nog att det skulle bekomma er godt.»
»Jag har derför sökt använda kuren på andra och det med mycken framgång.»
»Ypperligt, min bästa herr Palml... Ni får på det sättet hela tullbetjeningens undergång på ert samvete... men ändamålet helgar medlen .. . Det enda jag har att anmärka är, att ni så der pladdrar om edra goda gerningar för andra... så gör inte jag... följ derför älven i det afseendet mitt exempel... ursäkta, men jag har inte tid att...»
»Ni beskylde mig en gång för otacksamhet,» svarade Palm, hindrande Levander frän att gå; »jag fordrar nu, att ni återtager denna beskyllning, ty jag har bevisat er en återtjenst, hvarigenom vi nu i det närmaste blifvit hvarandra qvitt.»
»Hvad menar herrn?»
»I fall ni vill vända om, ty motion skadar inte, och begifva er tillbaka till Drottninggatan samt stanna ett ögonblick utanför diversehandlaren Adelins bod, så ... men hvad fattas er?... Ni bleknar!... Gif er tillfreds, herr assessor!... De nyttigaste medikamenten smaka alltid värst.»
Levander hade verkligen bleknat, men raskt åter-hemtat sig.
»Hvad har jag att göra utanför Adelins bod?» frågade han.
»Ingenting att göra, men mycket att se,» svarade Palm; »Adelin gör stora affärer i detta ögonblick ... han afyttrar Största delen af sitt rika lager.»
Källa: Project Runeberg ·
