Sida 413
6. Fönsterrutan
föblofningsdagen.
413
den eklärerade byggningen och ana, att något särdeles högtidligt försiggick på Sjöbérgs höglända strand.
Något särdeles högtidligt var det också, ty en kristlig trolofning firades mellan högvälborne herr baron Rudolf Svärdfàlt och mamsell Sofia Stenfjäll. Gästernas antal var ringa och bestod, utom af de begge kontrahenterna och deras anhöriga, tant Marie Louise, fra Stenfjäll jemte hennes söner, Sebastian och Johan, endast af kyrkoherden i socknen med sin fra och syster, en gammal hvassnäst mamsell, samt tvänne officerare vid samma dragonregemente som baron Svärdfàlt.
Baron Svärdfàlt, i civila svarta kläder med svärdsordensbandet i knapphålet, satt på soffan bredvid sin fästmö, hvars svarta sidenklädning stack af emot den blekhet, som i ännu högre grad än eljest betäckte hennes ansigte. Kyrkoherden Lundström, en fryntlig, lefnadsglad man, konverserade flitigt med de äldre damerna, men de begge officerarne promenerade tillsammans ur det ena rummet in i det andra fram och tillbaka.
»Har jag roligt, herr magister?» frågade den ene krigaren den andre vid ett tillfälle då de ensamme befunno sig i den lilla salen.
»Svärdfàlt är galen, det är det enda svar jag i afton kan gifva dig på alla dina frågor,» genmälde den andre.
»Utan börd, utan skönhet, utan förmögenhet. . . min förvåning stiger vid hvarje ögonblick.»
»Hennes ansigte är hvitt som ett bandtler, och mager är hon som en nötskrika om vintertiden.»
»Hvem kan fatta sympatiernas välde?»
»Sympatiernas välde?... Du har. rätt, de måtte sympatisera väl tillsammans... har du observerat hur hennes ögon stirra framför sig, liksom hon ej visste hvar hon vore hemma?»
»Visst har jag det.»
»Hvad skulle vi här att göra?... Det hade verkligen varit mera på sitt ställe, om man skickat hit ut tvänne vakt-karlar från dårhuset; ty jag förutspår en väg ditåt, belyst af Hymens fackla.»
»Hade du ögonen på bruden, när ringarne vexlades?»
»Nej, jag stod då och betraktade yrvädret genom fönstret och tänkte med bekymmer på vår hemresa, ty, fan ta mig, jag stannar här öfver natten, om också snöflingorna
Källa: Project Runeberg ·
