Sida 456
6. Fönsterrutan
456
befrielsen.
Malmens källare, en sämre klädd karl med skinnmössa pà hufvudet, hvilken dolde den öfre delen af ansigtet, under det den uppvikta rockkragen betäckte den nedre, spejande ät alla sidor och vändande esomoftast örat ät gränden, frän hvilken de afmätta stegen af stadssoldaten, som postade utanför långsidan af rådhuset, hördes knarra mot snön. På denna sida äro nämligen nära invid gatan de gluggar belägna, hvarigenom dagsljuset sparsamt nedtränger till de fångar, som förvaras i rådhusets källarhvalf. Understundom närmade sig stadssoldaten karlen som stod vid hörnet och hviskade några ord till honom, hvarefter han återvände till sin post.
Hastigt vände karlen med skinnmössan ansigtet mot vestra ändan af gatan och varseblef en figur, hvilken, klädd som en man af arbetsklassen, kom ifrån Mynttorget och närmade sig det ställe der den förre stod. Skenet af en gatlykta föll på den ankommandes ansigte, under det denne vek af in i den midt emot belägna Kolmätargränden och försvann i dess mörker. Karlen i hörnet spratt till och drog sig några steg in i Rådstugränden.
»Såg jag väl rätt?» mumlade han för sig sjelf; »hvarför smyger äfven han förklädd i denna trakt?... Har han väl läst i mina tankar?... Har han fått spaning på mitt förehafvande?... Det är inte möjligt... säkert var det någon annan... men bågarne i hans glasögon blänkte som af guld.»
Posten närmade sig ånyo och sade sakta till honom i hörnet:
»Gallret är nu uttaget och stenarne gifva efter... för all del, skynda... klockan slår snart ett, och då ha vi aflösningen här ... Tyst, det kommer någon!»
Posten gick skyndsamt tillbaka på sin plats, och karlen med hvilken han talat såg nu en annan, men bättre klädd mansperson, som likaledes gick in i Kolmätargränden och snart var ur sigte. Mannen i skinnmössan egnade deråt blott en flyktig uppmärksamhet och skyndade derefter djupare in i gränden, tills han kommit framför den sista af de ofvannämda gluggarne, hvilken, till följd af något arbete inifrån, alltmer vidgades. De förenade ljuden af lossnande jernstänger, rasande stenar och grus samt en menniskas stånkande läto sig förnimmas. Snart visade sig i öppningen ett hufvud, vidare ett par breda skuldror och slutligen hela den öfriga
Källa: Project Runeberg ·
