Sida 463
6. Fönsterrutan
bröllopsdagen. 169
»Man berättar ute i staden, att den beryktade stor-tjufven Ros, han som för längese'n var betjent hos dig och som för en mänad sedan arresterades, i natt àriyo praktiserat sig ur rädstuhäktet och kommit pà fri fot.»
»Hà, berättar man det?»
»Man berättar ännu mera, min bästa baroni... Man berättar, att Ros har mäktiga gynnare, som hjelpt honom ur fållan ... man är till och med sà oförskämd att misstänka dig för delaktighet i hans rymning, ty man vet, att du nägra gånger besökt honom i fängelset och talat med honom, och du känner ju redan förut de många ryktena derom, att det är du som hållit honom undangömd hela den långa tiden han varit på fri fot, samt att det är du som skickat de der besynnerliga penningremissorna till polisen.»
»Visst har jag hört de der enfaldiga historierna, som likväl redan vederlagt sig sjelfva,» svarade baronen, hvilken nu i sin ordning blef orolig.
»Det var emellertid ganska oförsigtigt att ställa dig i beröring med en sådan figur, ty hvad är naturligare, än att man i anledning deraf tror, både att du fordom stått i något förtroligare förhållande till honom och att du nu ryckt honom ur lagens hand.»
»Jag vill minnas,» yttrade nu baronen, höjande rösten och riktande blicken på väggen midt emot, »att det var genom din försorg som Ros sista gången häktades.»
»Ja, visst var det så,» svarade Levander, något förundrad.
»Och du tror, att det är han som i natt mördat den olycklige Palm?» fortfor baronen med samma höga röst.
»Ja, jag tror det... men jag begriper inte, hvarför du nu talar så högt, när du nyss knappast vågade hviska fram orden,» tillade Levander, skådande sig omkring i rummet.
»Ja, du har rätt,» yttrade Svärdfålt, »det är, min själ, inte saker att skrika ut för verlden.»
»Hör du, Svärdfält,» sade Levander, i det han lade sin arm på baronens ena skuldra, »jag skådar förunderliga ting i djupet af din själ. .. men låtom oss icke, på samma gång vi bedraga verlden, äfven bedraga hvarandra, ty då äro vi båda ohjelpligen förlorade .. . Tig!... Inte ett ord mera! ... Från denna stund äro vi hvarandra qvitt... men ve dig,
Källa: Project Runeberg ·
